Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allians inget för Ohly

/

Annons

Någon rödgrön allians eller valkartell, ämnad att matcha den borgerliga alliansen är således inte att vänta. Vi förstår Lars Ohly. Vänsterpartiets väsentligaste valtaktik går sedan epoken Schyman ut på att norpa missnöjda väljare från sossarnas vänsterkant. I detta valfiske agnar vänsterpartiet dels med sådana socialistiska ståndpunkter, som socialdemokratin övergivit, dels med reformpolitiska överbud på s-politiken.

En regelrätt allians, dvs en rödgrön motsvarighet till borgarnas "Allians för Sverige", förutsätter att de tre oppositionspartierna i god tid snackar sig samman om en gemensam linje inför den kommande valrörelsen i uttalat syfte att bilda koalitionsregering i händelse av valseger 2010. En rödgrön allians begränsar omedelbart vänsterpartiets möjligheter till traditionell överbuds- och missnöjespolitik. Något gemensamt valmanifest är därför knappast att vänta, trots att Mona Sahlin försiktigt luftat önskemål i den riktningen. Ur socialdemokratisk synvinkel är det naturligtvis fördelaktigt att ha båda blockbröderna vederbörligen uppbundna i ett gemensamt valmanifest.

Av besläktade skäl torde en statsrådsroll bli svårhanterlig för Lars Ohly efter en eventuell rödgrön valseger. I förstone skulle ministerposten förstås framstå som en stor seger såtillvida att vänsterpartiet alltsedan 1946 förgäves propsat på regeringsmedverkan med egna ministerposter. En "folkfrontsregering" av sossar och kommunister _ eventuellt även med bondeförbundets (nuvarande centern) medverkan, var efterkrigstidens stora vänsterdröm, som socialdemokratin konsekvent nobbade. S-ledningen visste nämligen att den praktiskt taget alltid kunde tilltvinga sig kommunisternas stöd i riksdagen utan nämnvärda motprestationer, då vänsterpartiet vid voteringsdags aldrig vågade fälla en "arbetarregering" och därigenom släppa fram en borgerlig ministär. En ministerpost åt Ohly 2010 skulle tas som ett tecken på att vänsterpartiets drygt 60 år långa degradering till maktlöst stödparti åt socialdemokratin äntligen är över.

I en koalitionsregering blir emellertid vänsterpartiets ministrar uppbundna av den socialdemokratiska regeringspolitiken och alla dess lindrigt socialistiska kompromisser med verkligheten. I ministerrollen kan Ohly inte längre fiska missnöjda s-väljare genom att effektfullt frondera mot sossarnas "högeravvikelser". Genom sitt medansvar i denna högerskruvade s-politik riskerar han dessutom tilltagande förräderianklagelser från vänsterpartiets kroniskt bångstyriga medlemsfalang av marxistleninistiska fundamentalister.

Ibland ertappar oss själva med den klart otillbörliga förhoppningen att få skåda Lars Ohly som minister.

Mer läsning

Annons