Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alkoholreklam - nej tack!

Annons

Alla förnekar att de läser reklam - och alla påverkas av den. Annars skulle aldrig företagen årligen vräka ut miljardbelopp på annonser, affischer, foldrar och tv-reklam.

Gourmetmålet tilldrar sig stort intresse.

Dels från den stora och ansvarskännande opinion som anser att det sups tillräckligt mycket i Sverige utan någon konsum-

tionsförhöjande reklam.

Dels från alkoholbranschens ekonomiska intressenter. Säkert även från tidningar och annan media, som vädrar nya annonsintäkter.

I fjol överträdde tidskriften Gourmet förbudet mot alkoholreklam och publicerade spritannonser. Sannolik för att få förbudet rättsligt prövat. Konsumentombudsmannen, KO, drog saken inför rätta, men tingsrätten friade tidskriften. KO överklagade då domen till marknadsdomstolen, som i onsdags också friade Gourmet. KO ansåg att det svenska förbudet mot spritreklam strider mot EU-rätten och därför inte är giltigt.

Snabbt påpekade allsköns branschintressenter att spritreklamen inte alls ökar totalkonsumtionen utan endast är tillverkarnas vapen i konkurrensen sinsemellan. Om spritfabrikant A genom god produktinformation får sälja mer, så säljer fabrikant B i stället desto mindre. Spritfabrikörernas sortiment skulle således flöda enligt formeln för kommunicerande kärl, som vi minns från skolans fysiklektioner.

Ärligt talat - vi tror inte på det där!

Visst har reklamen betydelse i konkurrensen. Men modern reklam handlar om någonting helt annat - och större.

Först en liten brasklapp. Låt oss bortse från små, faktaspäckade och knastertorra radannonser modell Clas Ohlsons förträffliga (för övrigt garanterat torrlagda), katalog. Sådan marknadsföring vänder sig till folk som redan vet vad de söker och faller därmed utanför den här betraktelsen om modern reklam.

Merparten nutida märkesreklam handlar i allra högsta grad om att pracka på kunden en hel, angenäm, förment frisk livsstil, där den aktuella produkten utmålas som en självklart integrerad del.

En berömd bryggeribjässes ölreklam i tv visar således solbrynta ungdomars saltstänkta liv till sjöss på segelfartyg, innan produkten liksom i förbigående dyker upp i bildrutan.

Sådan reklam syftar till ökad konsumtion! I det här speciella fallet var det emellertid fråga om lättöl, varför marknadsföringen aldrig berördes av reklamförbudet.

Efter KO:s friande dom får vi tyvärr räkna med tidnings- och tv-reklam med saltstänkta seglatser, där gastarna sveper en rejäl rom eller whisky mellan varven uppe i riggen. Eller tjusiga bergs- och glaciärklättringar, där prestationen på centraleuropeiskt manér firas med en stadig jägermeister.

Samma förljugna snack om reklamen som enbart ett vapen i konkurrensen goda märken emellan, drev för övrigt cigarettindustrin i den debatt som föregick det gällande förbudet mot tobaksreklam.

Juridik är en snårig hantering och marknadsdomstolens frikännande är inte nödvändigtvis sista ordet i frågan om förbudet mot alkoholreklam. Spörsmålet är ytterst politiskt - om bara den politiska viljan finns.

Sveriges regering protesterade förgäves inom EU mot Hollands släpphänta narkotikapolitik med legaliserade "lätta" droger. Om holländarna får ha en liberal drogpolitik, måtte väl Sverige rimligtvis få behålla ett litet nationellt förbud mot alkoholreklam. Den respekten måste unionen visa för nationella särdrag!

Ett fungerande förbud mot tobaksreklam finns ju inom hela EU. Där har Sverige varit ett föregångsland. Utmärkt!

I Sveriges riksdag är majoriteten för fortsatt förbud mot alkoholreklam. Av partierna vill endast moderaterna ha bort förbudet. Regeringens - låt vara lätt vacklande - ståndpunkt ser ut så här:

"... det är nödvändigt och befogat med begränsningar av alkoholreklamen och att Sverige, med vår långa historia av omfattande missbruk, har särskilt starka skäl till att behålla det. Vi poängterade också att det inte är fråga om något totalförbud."

På båda sidor blockgränsen finns en vilja att slå vakt om Sveriges traditionellt restriktiva alkoholpolitik med monopol och allt, även om konkurrensen från svartsprit och privatimport blivit allt mer besvärande på senare år.

Statsministerns personliga engagemang för bibehållet vin- och spritmonopol torde för övrigt snarare ha stärkts än försvagats i dessa yttersta tider. (Insiktsfulla läsare förstår omedelbart vad vi menar.)

Nog om alkoholpolitik för

i dag.

Mer läsning

Annons