Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver varandra

Annons

Några år efter Ungernrevolten 1956 kom våra nya grannar. De hade jämnåriga barn med oss och det dröjde inte länge förrän de lekte med varandra.

Vår lillflicka gick också gärna in till deras "mormor", som hade skönt knä och mjuka armar och de två "pratade" med varandra på sitt eget sätt eftersom ingen kunde den andras språk, kramar och leenden räckte.

Efter ett lyckat fiskefänge kom gossarna hem med en jättegös. Den räckte till båda familjerna och så började vi vuxna vårt umgänge vid fiskmiddagen.

Den efterföljdes av inbjudningar till gulasch och andra för oss spännande rätter. Vitlök och paprika och annat konstigt vi aldrig smakat förut.

Vi fortsatte att umgås familjevis med skogsutflykter, badutflykter och skidturer och firade traditionella svenska helger tillsammans. Vi är också så tacksamma för allt nytt vi lärt oss av våra vänner.

Åren går och våra äldsta barnbarn läser på universitetet och vi har alla fortfarande varm kontakt med varandra.

VI BEHÖVER VARANDRA

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons