Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Verklighetens betydelse för valresultatet

Annons

Kommer socialdemokraterna att lyckas med att skyla över verkligheten fram till valdagen?

Under årtionden har socialdemokraterna styrt och ställt i stat, kommun och landsting och inför valet myntat uttrycket "stolt men inte nöjd". Ett uttryck som säkerligen kommer att få många uppslag i satir och komedi, men så stark är den socialdemokratiska "strukturen" efter alla år av maktinnehav att många ändå uppfattar den rådande ordningen som ett normaltillstånd.

Men väljarna har rätt att få del av verkligheten, hemskt gärna före valet!

Alla politiker talar om vikten av att vård, omsorg och skola betraktas som samhällets viktigaste åtagande och får de nödvändiga resurserna. s-regeringen berömmer sig av tillskott till kommun och landsting som ska utföra allt detta goda, men i verkligheten är det så att det inte har skett några satsningar på vård, omsorg och skola när andra statliga beslut beaktas som påverkat den kommunala ekonomin. Till landstingen är det statliga nettotillskottet 0,5 miljarder kronor åren 1996-2001. För kommunerna räknar Svenska kommunförbundet med en nettoförlust till 2005. Alla politiker vet egentligen om att det i verkligheten förhåller sig på detta vis, staten ger och staten tar (och tar gärna mer än den givit). Men s-propaganden kommer likväl att kalla även en tummetott för "satsning".

Kristdemokraterna lade i sin budgetmotion i maj i år 6,5 miljarder kronor mer till den kommunala sektorn. Varje år under mandatperioden har detta upprepats, kristdemokraterna har lagt mer pengar till vård, omsorg och skola än regeringen. Ordet "satsning" kan då användas. Ingen annan fråga kommer så till den milda grad att utmana den svenska välfärden som äldrefrågan, att de allt fler äldre med stort vård och omsorgsbehov får vad de har rätt till. Att då tala om nollsummespel som en satsning är förödande för förtroendet mellan medborgare och samhälle.

I socialdemokraternas nysvenska heter det vidare att maxtaxereformen inom förskolan är för barnens bästa, trots att förändringarna inom förskolan har rubriken "En politik för ökat utbud av arbetskraft". I verkligheten vet vi att kommunerna inte fått tillräckligt med pengar för att finansiera reformen, varför kommunerna tvingats ta pengar från verksamheten för att finansiera maxtaxan, vilket betyder större barngrupper och färre personal per grupp. Barnens stress har ökat. Kristdemokraterna föreslår ett barnomsorgskonto för att familjerna ska kunna välja vad de anser vara bäst för sina barn.

På samma sätt har det varit med maxtaxereformen inom omsorgerna, delvis finansierad av den "goda" regeringen, resten av finansieringen ska kommunerna ordna genom att spara i omsorgerna.

På område efter område kan samma språkmisshandel iakttas och samma missnöje bland s-politiker över den egna politiken iakttas, arbetslöshetsstatistiken, Sveriges allt sämre placering bland OECD länderna beträffande ekonomisk välfärd, integrationspolitiken och de allt högre sjukskrivningstalen inom framförallt kommun och landsting.

Ett antal socialdemokratiska kommunpolitiker läser varje ny proposition från regeringen med kallsvett eftersom de vet att de ska finansiera reformerna genom att spara i vård, omsorg och skola. De är inte nöjda, de är missnöjda. Men varför ska de vara stolta?

Om medborgarnas medvetenhet om sakernas tillstånd slår igenom kan regeringsmandatet efter valet se annorlunda ut. Det är tid för förändring. Tid för en borgerlig regering med kristdemokratisk tyngd.

ULRIK LINDGREN, FÖRSTA NAMN PÅ KRISTDEMOKRATERNAS RIKSDAGSLISTA

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons