Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vems slutsats om vargar är orimlig?

Annons

Med anledning av ett tidigare debattinlägg i FK.

Med viss förvåning läste jag Einar Rystedts inlägg i vargdebatten häromdagen. Medvetet eller omedvetet resonerar han som om den svenska vargstammen skulle vara jämt fördelad över hela landet och att de kommande 200 djuren följaktligen inte skulle kunna bli något problem för någon endaste människa.

Måhända tillmäter en hel del jägare med familjer bortfallet av älgkött som ganska väsentligt. Man behöver emellertid inte ha den inställningen för att känna olust över vargstammens tillväxt. I synnerhet när vetskapen om den sköra DNA-uppsättning, som den omhuldade svenska vargpopulationen är grundad på och som är så väl dokumenterad.

Vad händer exempelvis om ett virus bryter ut och sprider sig, typ valpsjuka eller skabb. Hela stammen kan gå förlorad på mycket kort tid. Det kan bli en motsvarighet till syd- och västkustens säldöd! Lägg därtill de genetiska beteendestörningar som problematiken också inrymmer.

Så till frågan om vargens utbredning. De som resonerar som om dessa 200 individer skulle existera långt från varandra, vet inte vad de talar om.

Koncentrationen till de mellansvenska landskapen är påfallande. Inte minst har Dalarna fått en rejäl del av den tilltänkta kvoten.

Jag känner bäst till Furudals-reviret, i vilket minst nio djur finns i flocken. Det är bara någon månad sedan som en av dessa vargar fällde en älgkalv bara cirka 100 meter från bebyggelse i Sunnanheds by i Ore socken. Till det kommer att reviret beräknas bli av med en älg var sjunde dag för att mätta vargflockens hunger. Råddjursstammen i området betraktas som redan utrotad.

Det går inte heller till som signaturen "Vargälskaren" i samma nummer av FK gjorde sig till tolk för. Det är som regel mycket plågsamma procedurer som föregår bytesdjurens död.

Något som var och en kunde se i tv-inslaget för några veckor sedan, där en amatörfilmare fångat hur vargen river ett får. En och annan har säkert "tänkt om" efter den skildringen.

Vem bär ansvaret för detta nya lidande i naturen - Naturvårdsverket eller...?

Länsstyrelsen har alla möjligheter att balansera älgjakten på sådant sätt att storskogsbolagen och staten, i sin egenskap av ägare till Sveaskog, inte skulle behöva sätta sin tillit till en tveksamt uppbyggd vargstam, för att skydda sina ungskogsplanteringar. Det kan i vart fall inte vara meningen att några utvalda glesbygdskommuner ska behöva stå till förfogande för merparten av den planerade vargpopulationen.

Det är en rimlig begäran att jakt blir tillåten, för att decimera antalet djur där förekomsten är så talrik som fallet är i stora delar av Dalarna.

SUNE BLOM

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons