Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårt dyra fosterland

Annons

I Sverige blir klyftan mellan den rike och fattige bara större. Det har det talats om i många artiklar och i både radio och tv. Tyvärr är det prat, prat och åter prat. De som skulle kunna påverka och hjälpa till att klyftan blir mindre sitter så att säga på andra sidan och hjälper sig genom att hjälpa andra.

Att till exempel Roger Stål får över 5 000 kronor i månaden i påökt måste absolut komma från någon svågerpolitiker som även får sin del av kakan.

Som pensionär med liten livränta höjs inkomsten med hela sex kronor i månaden. Det är ett slag i ansiktet på en person som genom att ha haft Sverige som arbetsgivare kan få detta belopp som påökt. Jag får inte ens en (1) liter mjölk för denna summa.

Vi på gräsrotsnivå förstår om många människor försöker med svarta inkomster när dylikt kan ske. För att inte tala om Karlsson, Schyman med flera som utnyttjar och bluffar med allt de kan hitta på.

Det behövs i dag en Gustav Vasa som kan och törs säga sin mening om våra politiker. Även visan: som de gamla sjunga kvittra även de unga, står sig bra.

Det talas om att de och de skall ta sitt ansvar men även det är tomt prat. Det finns ingen i något led som är den som skall ta detta ansvar. Hur kunde det bli så här. Gör ett besök på moder Sveas hemsida och ta en funderare på vart pengarna från den ökade statsskulden tagit vägen. Det är sådana belopp att den lille medborgaren inte kan fatta beloppets storlek.

PENSIONÄR SOM ÄR LEDSEN

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons