Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vargmänniskor och vildhundar

Annons

Det är hög tid att hyfsa till den vulgära rovdjursdebatten och höja ribban från 1800-talsnivå och sandlådeperspektiv. Det farligaste rovdjuret, det som går på två ben, talar själv och beter sig i språk och beteende som han beskyller de andra rovdjuren för.

Med en aning bondförnuft och ärlighet inser man att risken att bli angripen av varg är näst intill obefintlig men många blir årligen bitna av tamhundar. Fakta säger också att fler jakthundar faller för trafiken och jägarnas egna kulor.

Men visst är det tragiskt när tamdjur och husdjur går till spillo.

Som före detta lantbrukare och skogsbonde med erfarenhet även av jakt kan jag dock villigt erkänna att en del stadsbor har en naiv uppfattning om djurhållning . Koststörda och högljudda militära veganer och vissa fraktioner inom djurrättsorganisationer för heller inte en saklig debatt.

En frisk tillräckligt stor rovdjursstam som tål viss legal jakt är en tillgång. Ekoturism och rovdjurssafari kan vara spännande och bjuda en sysselsättningspotential på landsbygden. Som en paradox i sammanhanget är ju vargen alla jakthundars anfader och urmoder.

Till slut vill jag påminna om att det går mycket bra att ta kikaren eller partnern med på skogspromenaden. Låt även de vapenlösa och icke högljudda komma till tals.

G K MELJESJÖ

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons