Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vården av de gamla är som en skräckfilm

Annons

Återigen ett skakande reportage om vanvård inom äldreomsorgen. Denna gång på sjukhemmet Milstolpen i Borås. Och som om inte det vore nog en svamlande och pinsam ordförande i kommundelsnämnden som verkade totalt inkompetent.

"Det ska sparas på blöjor", "Han låg i sin egen avföring", "Hon hade inte fått mat och vatten på flera dygn", "Efter hans död så visade det sig att han hade krossat bröstben och flera frakturer på revbenen".

På min näthinna ser jag den anonyma gamla kvinnans rynkiga och darrande haka när hon matades med yoghurt. Jag tänker på min äldsta väninna Maja som är 87 år: "Det är så besynnerligt det här med att åldras. I själen är jag fortfarande 20 år men när jag ser in i spegeln om morgonen och kvällen så ser jag in i ett ansikte, rynkigt som ett russin, och då förstår jag att jag blivit gammal."

Jag tror att man någon gång vid 25 upphör att åldras. Barndomen och tonårstiden är troligtvis den tydligaste och mest turbulenta tid i livet.

Man upplever så tydligt åldrandet från barn till tonåring till vuxen som är vid 25 ungefär och sedan är det stopp.

Vården av de gamla och de som inte längre kan ta hand om sig själv, är som en skräckfilm. Var finns empatin, ömheten, tiden och respekten?

"Tag det varsamt, det är mitt hjärta du håller i din hand". Borde det inte vara så?

I ett samhälle där äldre inte vågar åldras vad ger det för signaler? Vad säger det egentligen om oss?

CHATARINA KRÅNGH

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons