Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välfärdspolitikens barfotabarn

Annons

Att det är stora fel inom svensk socialdemokrati måste nu vilken dumskalle som helst kunna inse. Redan den sittande regeringen var en experimentministär och att byta halva regeringen efter valet är snudd på katastrof.

Att administrera konkursboet Sverige med ett gäng noviser utan politisk överblick och verklig erfarenhet är rena vågspelet.

"Man förändrar inte ett vinnande lag" har Göran Persson sagt, men han är en lekboll för ödet och den globala politiken och ekonomin.

Om situationen i Sverige vore såsom finansminister Ringholm beskrev i inledningen av sin presentation i riksdagen, hade han all anledning att vara glad men bara lite längre fram i talet, påtalade han både farorna och att hans bedömningar förutsätter att utvecklingen följer regeringens önskemål istället för den verkliga situationen. Även regeringens egna rådgivare som konjunkturinstitutet, banker och till och med LO:s ekonomer varnar för lättsinnigheten.

Inte ens de egna redaktörerna och partifolket låter sig övertygas av denna skönmålning efter alla bakslag tidigare.

Det begränsade underskottet på cirka 40 miljarder har åstadkommits genom fiktiv bokföring och övervältring av kostnader och verksamheter på kommuner och landsting som går på knäna förut och inte kan fylla sina uppgifter. Statens översiktliga ansvar försummas på ett upprörande sätt och samhällsservicen minskar oavbrutet.

Att en rad ministrar nu hoppar av efter valet beror på att de inte kan fylla sina uppgifter när det fattas pengar och de hade säkert hoppats på att en borgerlig regering skulle få överta skiten efter valet.

I budgeten finns ingenting för tillväxt och produktion av realvärden utan vi ska fortsätta att informera varandra genom it-sektorn.

En ny novisregering är rena fattigdomsbeviset och visar att rörelsen saknar kompetent och erfaret folk och varannandamssystemet har redan visat sin ohållbarhet.

De makthungriga damerna blir sjuka och har förbrukats på rekordtid men det skyller man på arbetsgivarna som vanligt.

Det är en fantastisk idémutation mellan 70-talets löntagarfonder och dagens utlandsägda industri i Sverige och allt beror på den felaktiga löntagarpolitiken. Om riksdag och regering hållit lönernas utveckling under kontroll hade välfärden kunnat bestå in på 2000-talet.

ARNE JANSSON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons