Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad säger de bokstavstroende?

Annons

Efter ett års vikariat som nybliven lärare fick jag min första ordinarie tjänst i Österbyn i Svärdsjö. Skolformen var B2, det vill säga jag undervisade i fyra årsgrupper, 3, 4 ,5 och 6, med ett tjugofemtal elever, och jag var ensam lärare. Man hade ännu inte blivit medveten om skolpersonalens fåtalighet.
Den administrativa delen i skoldistriktet ombesörjdes av en överlärare, som därför hade en reduktion på några timmar i veckan i sin undervisning. Han var därför fullt sysselsatt och hade inte tid att skicka runt de pappersmassor nutida skolledare älskar att dränka sina underlydande med och därmed också verifiera sin egen betydelse..
Överläraren sorterade under skolstyrelsen, vilken vi hade lagenlig rätt att möta en gång varje läsår, varunder vi hade möjlighet att framföra våra synpunkter och krav. Raka rör, alltså.
I min klass hade jag en elev, Helge, en besvärlig elev, men besvärlig på ett mycket positivt sätt. Han var filosof och prövade alla inkommande informationer med sitt förnuft, och var inte sen med att ifrågasätta vad han ansåg strida mot sanning och logik. Han höll också tummen på ögat visavi min person, varför det gällde att vakta sin tunga under lektionerna.
Nu skulle vi prata om bibelns skapelseberättelse. För att inte vara alldeles oförberedd ögnade jag igenom bibelavsnittet innan jag gick till skolan.
När jag kom till fjärde dagen, slog mig en detalj som tidigare gått mig förbi. Det var något som inte stämde, men förlitande mig på att ingen av eleverna skulle göra samma observation, traskade jag iväg till skolan. Det visade sig emellertid att jag gjort upp räkningen utan att ha Helge med till slutänden.
Med biblarna uppslagna började vi så att följa skapelsen dag för dag. Ingen hade något att invända mot den gudomliga tillblivelsen ända tills vi kom till, just det, den fjärde dagen, dagen när himlaljusen skapades. En hand flög upp. Vems? Helges givetvis!
– Ja, Helge.
På sitt vackert sjungande mjuka Svärdsjömål kom så frågan jag fruktat:
– Va va dä för ljus Gud skapa första dan, när han sa varde ljus, när han skapa solen, månen å dom andra himlaljusen den fjärde dan?
Vad var att svara? Vi kom nog inte till någon klarhet, Helge och jag. Förmodligen lät vi frågan stå öppen.
När Gud Fader från sin himmelska stad
himlaljusen tände först den fjärde da´n i rad,
man frågar rätt burdus,
vad var det då för ljus
han tände den första da´n? Ja, vad?

KNUT OTTOSSON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons