Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tore Johansson, en Hedersknyffel av Guds nåde!

Annons

Läste i tidningen den 27 februari om Tore Johansson från Ludvika. Där konstaterade Tore själv att "han haft turen att bara träffa trevliga unga människor i olika sammanhang".

Jag tror inte att detta enbart beror på tur, för en sådan vänlig man som Tore kan nog endast bemötas på samma sätt.

När jag gick i Marnässkolan i börja på 70-talet hade vi ibland Tore som vikarie, han fungerade även som stödlärare för elever med extra behov.

Flera av mina skolkamrater växte upp under miserabla förhållanden. Föräldrar och syskon med missbruksproblem och allt som kommer av det, var vardag.

Det var den tidens Rosengård och Rinkeby att vistas på Grågåsvägen, Timmermansvägen med omnejd.

Om man inte passade sig kunde det gå riktigt illa.

Inte så konstigt att en del av oss hade svårt med skolgången, hade man dessutom vad som i dag kallas "en diagnos" blev ju inte saken bättre.

I detta kaos kom Tore att bli en lugn hamn. Den trygga fadersgestalt som alltid hade tid, gav ett vänligt och förstående bemötande och som såg individen, barnet med behov.

Inte så att Tore var mjäkig, nej hans lugna basröst var en auktoritets röst, någon alla lyssnade på och hade respekt för.

Jag skulle tro att Tore på detta sätt räddade en del av oss från ett på förhand bestämt leverne, ett liv dömt att misslyckas.

Några fick inte uppleva sin 25-årsdag, men några är i dag "vanliga samhällsmedborgare som lever ett normalt liv", tacksamma för att en gång i tiden ha fått synas av en medmänniska.

Av en hedersknyffel som Tore, sådana människor behöver vi fler av. Tack Tore !

Mats, en av eleverna

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons