Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomt prat om solidaritet

Annons

På senare tid har det på olika håll i landet dykt upp insändare och artiklar av olika författare, där man hävdar att vi redan sagt ja till EMU, eftersom Sverige inte har gjort några undantag från Maastrichtfördraget.

Bakom påståendet tycker jag mig ana en högre makt, fast vår Herre är nog oskyldig.

Frågan blir då vad vi egentligen går med på, om vi röstar ja i folkomröstningen i september. Säger vi då kanske ja till att låta holländsk militär slå ned arbetaroroligheter i Sverige eller till något annat, som vi omöjligt kan förutse?

Överhuvudtaget tycker jag att EU-EMU-processen har kännetecknats av ett väldigt trixande, alltifrån Ulf Dinkelspiels inledande dunkelspel till grundlagsändringar som vi ännu inte fattat att vi fattat beslut om.

"Vi måste vara solidariska med Europas folk", säger höjdarna både i Bryssel och här hemma. Samtidigt kapar de osolidariskt åt sig den ena förmånen efter den andra. För i "vi" inbegriper de i det här fallet inte sig själva.

De pratar om solidaritet och tillämpar ren och skär egoism.

EMU-debatten har hittills handlat alldeles för litet om hederlighet, rättvisa och raka rör.

För mig känns det omöjligt att med bibehållen självaktning rösta ja till EMU. Särskilt inte när jag nyss läst Paul van Beutenens bok Kamp för Europa. (Det var van Beutenen som avslöjade de stora bedrägerierna inom EU-kommissionen och som sedan strängt straffades för detta.)

GÖSTA WIKDAHL

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons