Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tiggarna från Luossa

Annons

Så presenterade Dan Andersson sig själv och sådant blev hans fattiga korta jordeliv i verkligheten. Det blev en tiggares för att kunna existera på sitt författande och sin skaldekonst. Han fick hjälp av vänner och fick göra tillfälliga påhopp av jobb.

Hans författarvode under sin cirka tioåriga karriär var 1 500 kronor och detta som stipendium. Bokföläggarna ville inte betala för Kolarhistorier och kolvaktarens visor och Dan Anderssons böcker och noveller såldes dåligt på marknaden. Tio år senare publicerade och tonsatte Dans svåger Gunnar Turesson hans dikter. De hade då legat undanlagda hos Dan Anderssons fru Olga.

Där efter kom det många nya tonsättare och det sker än i dag. Efter detta tog försäljningen fart. Efter detta blev Dan berömd och omtyckt men själv fick han ingen glädje av det.

Det var i Stockholms litterära och musikaliska salonger han slog igenom först. Ludvikaborna har inte och även i nutid förstått sig på Dans storhet som skald författare, musiker och spelman.

Detta har nutidens trubadurer och sångare blivit varse, publiken på tillexempel Dan Anderssonveckan i Ludvika är turister. Dan ansågs på sin tid vara en arbetsovillig - lat person, som inte hade något kroppsarbete. Författaryrket var inte accepterat på den tiden, utan skulle vara en fritidssysselsättning.

Dan var mycket produktiv under sin cirka tio år korta författarperiod och man kan inte i rättvisans namn kalla honom för lat. Hans skrivande skedde om natten, då fick han lugn och ro.

Dan var religös och trodde på den kärleksfulle och förlåtande Guden. Dan ansåg att författandet var ett kall för honom, han ville hjälpa de fattiga folken och visa ett stort socialt patos och empati för dem.

Dan bodde de sista åren i en by utanför Ludvika där blev han trakaserad, hånad och uppsagd från sin bostad. Han fick höra bakom sin rygg att han borde placeras på ett arbetsläger.

Detta tog Dan och hans fru Olga mycket hårt. Vid ett tillfälle tog de upp kollekt för Dan som understöd. Detta var på 1910-talets fattigsverige. 1917 var det hungerkravaller i Stockholm.

Äktenskapet med Olga som var lärarinna ansåg många på orten blev till för att hon skulle försörja Dan, detta kom till hans vetskap. Dan hade mycket kvinnor omkring sig i sitt korta 32-åriga liv. Detta var upphov till avund och svartsjuka plus jantelagen som sedan gav anledning till mobbning, med dagens vokkabulär. Dans sista resa från Ludvika gälde att söka journalistarbete i Stockholm, som han sedan inte fick. Dan ville bort från Ludvika han insåg att ingen blir profet i sin egen hemort. Han tog avsked av sina närmaste, lämnade en dikt på sitt skrivbord;

Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort mitt hjärta är trött, min säd har jag sått, som tiggare står jag o, Gud, vid din port och blodrosor växa på stigen jag gått i.

Många påstår att Dan var en synsk människa som kunde förutse sin egen död. Han hade skickat flera brev till sina vänner som har bevisat detta.

Hans tankar kretsade på senare år kring döden och han hade en vision av den; En ljus gestalt kom fram till honom och lade sin hand på honom och sade "Du skall inte behöva lida så länge till". Dan dog på ett hotellrum i Stockholm i en cyanväteförgiftning. Många spekulationer har förekommit om händelsen.

Kvällen innan hade Dan varit tillsammans med några kamrater på Berns salonger och därefter begivit sig till hotellet. Han hade där försökt öppna ett fönster men misslyckats med det och sedan gått och lagt sig på sängen.

Tidigare i livet var Dan en mycket glad, positiv med mycket humor och var en stor glädjespridare enligt hans svåger trubaduren Gunnat Turesson.

Mitt stora intresse för Dan har med släktanknytning att göra, därför vill jag hedra nationalskaldens minne, jag har tidigare inlämnat till kommunen ett förslag och ritning, på en bronsstaty med Dan spelades fiol framför en artificiell stockeld och artificiell musik.

I anslutning till statyn skall det byggas en friluftscen, som då blir en central mötesplats i Ludvika som det föreligger och är ett stort behov av. Statyplatsen skall omringas av röda rosor som Dan älskade och som förkommer i många av hans texter.

Statyn skall ge assosiationer till skalden och spelmannen Dan "Tiggarn från Luossa".

BERTIL BRATT

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons