Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teater trots allt, men...

Annons

Undertecknad, tidigare mångårigt teaterombud, har med sorg konstaterat hur Dalateatern utvecklats eller snarare avvecklats under de senare åren. Teaterfacket och styrelsen har skilda åsikter men vad som borde vara lika viktigt när det gäller teaterns framtid är publikens syn på det hela.

Efter att i åratal njutit av högkvalitativa uppsättningar av Miller, Ibsen, Lorca, Ayckbourn och det framgångsrika arbetet för barn och ungdom spelas numera nyskrivna pjäser som är rent farsartade. Stackars skådespelare som gör så gott de kan.

När det gäller skådespelare är det viktigt, som jag ser det, att ha fast ensemble. Är det av ekonomiska skäl eller vad beror det på att tjänsterna inte återbesätts? I mitt arbete som ombud kunde många biljetter säljas även till "svårare" pjäser med hänvisning till att den eller den är med och det skapade ett fortsatt intresse. Teaterns ansikte utåt är trots allt de som står på scenen och som rör sig ute bland folk och skapar kontakter.

Jubileumsboken för några år sedan hette Teater, trots allt. Som situationen nu är kan man ju undra hur det blir i framtiden: Inte räcker det bara med trots allt.

Hans Dahlberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons