Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Talande tystnad i Rättvik

Annons

För att demokratin ska överleva som styrform, måste politiker våga berätta sanningen även om den är besvärande för dem själva.

I sitt valprogram inför 1998 års val presenterade centerpartiet ett diagram som visade hur kommunens låneskuld hade utvecklats under socialdemokraternas styre 1995-1998. Diagrammet visade en dramatisk ökning från 33 miljoner kronor 1994 till 192 miljoner kronor. En ökning med 159 miljoner kronor, detta var dock bara halva sanningen om kommunens låneskuld. Kommunen ingår i en koncern tillsammans med sina bolag och stiftelser, för deras lån har kommunen gått i borgen. Koncernens låneskuld under samma period var 1994 282 miljoner kronor och 1999 337 miljoner kronor, en ökning på 55 miljoner kronor.

Under perioden investerades för 107 miljoner kronor i skolorna i Rättvik, Vikarbyn och Ingels, för att anpassa dessa till den nya läroplanen.

Backåkern byggdes och ombyggnaden av Enådal färdigställdes. Rättviks Teknik AB startades och köpte va-anläggningarna av kommunen för 60 miljoner kronor som är mellanskillnaden mellan investeringarna 107 miljoner kronor och låneökningen 55 miljoner kronor.

Varför denna ökade skuldsättning för kommunen? På grund av ny stiftelselag fick stiftelser samma krav på redovisning som bolagen. Ett enigt fullmäktige valde att avveckla stiftelserna Bodahus och Förvaltningsfastigheter och låta kommunen ta över deras skulder och samtidigt skriva av deras samlade underskott på 33 miljoner kronor. Om de skulle ha fortsatt sin verksamhet, hade kommunen fått skjuta till nya pengar, pengar som kommunen i detta fall hade fått låna till. Eftersom fastighetsmarknaden var i stort sett död, fanns det inga intresserade köpare av fastigheterna.

Denna ökade skuldsättning för kommunen användes i förra valrörelsen som ett bevis på att s ej kunde sköta kommunens ekonomi. Vi förlorade valet och borgarna tog över. Den 11 februari 1999 ställde jag en fråga till borgarna som hade haft majoriteten i kommunen i stort sett hela efterkrigstiden om de kunde ta på sig sin del av ansvaret för kommunkoncernens stora skuldsättning. Vi var beredda att ta vårt ansvar och tillsammans styra mot ett bättre Rättvik.

Jag möttes av total tystnad, sällan har en tystnad varit så talande.

Är politiker som ej är beredda att ta sitt ansvar för tidigare beslut värda nytt förtroende?

LASSAS ERIK ANDERSSON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons