Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tala om vad vi inte ska göra!

Annons

Till Falu kommun:

Vi känner för pensionärerna - men...

Våren 1999 var vi med på ett projekt som hette Kvalitid, det innebar att vi gick omkring med små handenheter i två veckor och knappade in allting vi gjorde om dagarna och nätterna. Syftet med projektet var att kunderna (pensionärerna) ska få de insatser som de är berättigade till enligt biståndsbeslut, att arbetsmiljön för personalgrupperna förbättrades och att kostnaderna för omsorgsavdelningen reducerades.

Efter mätperioden sammanställdes materialet. Redovisningen genomfördes först till enhetschef skriftligt sedan muntligt, efter detta till respektive arbetslag.

Enhetscheferna utbildades i bemanning och schemaläggning. Biståndsutredare sitter tillsammans med pensionär, och om man vill med anhörig, och planerar vilken hjälp och i vilken omfattning hjälpen ska ges. Denna biståndsbedömning ska arbetsgruppen gå efter.

Socialnämnden har gått ut med en broschyr som heter omvårdnadsgaranti och i den lovar socialnämnden att de rutiner som man kommit överens om i bedömningen ska utföras på det sätt som man kommit överens om. Det lovas också ut att hjälpen ska anpassas efter kundens egna dagsrytm, att man ska ta hjälp att komma utomhus och hjälp till tandläkare eller lasarett av personalen.

Nu undrar vi vårdbiträden:

Vad kostade projektet Kvalitid?

Hur kan man lova kunderna hjälp efter biståndsbedömningarna, när vi inte får mer personal och ett schema efter det som räknats ut efter Kvalitidsprojektet? För det visade sig ju att vi hade för lite tid till kunderna.

Hur kan man lova hjälp när som helst och nästan hur som helst när vi har det så pressat, våra dagar är så inrutade och schemalagda minut för minut att det finns ingen möjlighet med att vara flexibel, eller att följa med på lasarettsbesök.

När kunderna inte får den hjälp de är lovade efter biståndsbedömningen är då kommunen återbetalningsskyldiga, för kunderna betalar ju efter biståndsbedömningen och inte efter den faktiska tiden.

Något som gör oss vårdbiträden arga är att man får höra att man ska sänka ambitionen!

Hur? När vi gör det vi ska göra och inget mer.

Vi är så stolta över det vi kan åstadkomma, och vi är så duktiga i vårt yrke. Vi känner för dem som vi hjälper. Den ene efter den andre orkar inte med och sjukskriver sig, vårdbiträden, enhetschefer och sköterskor inom kommunen.

Falu kommun utnyttjar att vi älskar vårt yrke. Kommunen lyssnar inte och ser inte längre än dit näsan räcker när vi försöker höja våra röster. Det är alldeles för få som vill jobba som vårdbiträden, det ser man på ansökningarna till gymnasiet. Var tredje elev behöver söka platsen men det går inte att få ihop till en klass ens. Höj statusen genom bättre löner och alternativa scheman till exempel 3-3 schema så får vi nog fler utbildade vårdbiträden (för det vill ni ju också ha).

ARGA OCH BESVIKNA VÅRDBITRÄDEN

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons