Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Som grabben på skolgården

Annons

Jo, jag undrar - känner ni er utanför ännu? Utanför EMU alltså.

Vi får väl se hur det går för vårt kära maktetablissemang med att påverka oss den här gången.

För vi borde ju ha känt oss väldigt innanför i ett antal år nu, eftersom vi klarade oss från utanförkänslorna när vi gick med på att rösta in oss i EU 1994. Men nu ska alltså detta innanförskap förvandlas till utanförskap igen.

Hur många gånger ska det gå att vända på våra känslor på detta sätt, tror man?

Men jag har förståelse för Göran Persson, jag förstår att han kommer att känna sig utanför bland grabbarna på mötena i Bryssel. För hur ska de kunna vilja ha en person till ny EU-president, som inte ens kan få med sitt folk i EMU?

Här kan jag förstå att känslan hos den lilla övergivna pojken i ett hörn av skolgården kan dyka upp.

Men vi andra? Behöver vi verkligen gå på detta en gång till?

ANDERS ERKÉUS

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons