Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självbestämmande för en god ekonomi

Annons

Ett nej till EMU är ett försvar av det svenska självbestämmandet och demokratin.

Vid ett medlemskap ger vi frivilligt bort besluten över stora delar av den ekonomiska politiken, till sex tjänstemän i Frankfurt som enligt EMU:s grundlag är förbjudna att lyssna på den allmänna opinionen.

Den svenska riksbanken var tidigare politiskt styrd, men är nu på grund av EMU-anpassning "oberoende", det vill säga frikopplad från demokratin.

Det här går att ändra på, man kan lätt ta tillbaka den politiska kontrollen över den svenska penningpolitiken och demokratisera riksbanken.

Det är däremot omöjligt i EMU, där den Europeiska Centralbankens oberoende är grundlagsfäst.

Andra problem med EMU är att alla länder som ska ingå i euroområdet inte har samma sorts ekonomi, vilket gör att det är väldigt opraktiskt att ha samma valuta.

Vid nedgångar i ekonomin i vissa länder komma andra länder att ha högkonjunktur, en situation som får förödande effekter om man har samma växelkurs och ränta.

Se till exempel på Tyskland och Irland, där Tyskland har en djup lågkonjunktur och en arbetslöshet på hela elva procent, medan Irland närmar sig överhettning i ekonomin.

Dessa två länder skulle behöva olika räntor för att kunna bättra på ekonomin, men det kan de inte eftersom de har samma valuta - euron.

Då återstår anpassningar i den offentliga sektorn och framför allt på arbetsmarknaden.

Självbestämmande över den ekonomiska politiken och valutan är ett praktiskt sätt att få en god ekonomi.

I Sverige är arbetslösheten på drygt fyra procent, i euroområdet ligger den på nio.

Varför gå med i EMU och ta risken att höja arbetslösheten och skära ned ännu mer i den offentliga sektorn?

ANDERS NORDENSKIÖLD

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons