Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politiker - ett skällsord för många

Annons

Det är bra att den här debatten om våra folkvalda politiker har kommit igång. Det här är en mycket stor demokratifråga för framtiden.

Som sagt har alla etablerade politiska partier svårigheter att dra till sig lämpliga personer - kandidater till förtroendeposter - inom såväl kommuner som landsting.

Botemedlet anser en del vara att hämta folk från gatan, det vill säga utanför den politiska arenan. Från andra grupperingar och intresseområden.

Frågan är bara om det inte lätt kan bli slagsida åt det ena eller andra hållet. Om man då får rekryteringen att spegla samhällsbilden.

Jag tror att man först och främst måste syna politikerkarusellen ordentligt. Och inte minst allmänhetens syn på den.

Sedan en tid tillbaka är "politiker" närmast ett skällsord. Bland breda grupper anses politiker vara sådana som först och främst skor sig själva och i andra hand tänker på samhällets bästa. De anses ha höga arvoden och reser iväg till andra länder och lever i sus och dus, under förespeglingen att det är studieresor.

Synpunkter av det här slaget späs på av och till av

"affärer" som hör hemma i den betydligt högre poli-tiska sfären.

Stora flertalet politiker knegar på i kommunala nämnder och styrelser där tillvaron är allt annat än glamorös. Där gäller det att spara och hålla nere kostnaderna för att få ekonomin att gå ihop. Minskade skatteintäkter drar med sig det ena impopulära beslutet efter det andra. Därav kan en måttligt intresserad allmänhet få för sig att politiker fattar beslut utan vett och sans.

En kommunfullmäktige-ledamot har långt ifrån bara sammanträdet "att sitta av". Frågorna ska först för-

ankras i den lokala politiska föreningen, sedan i kommunföreningen (i mitt fall arbetarekommunen dit jag har fem mil att åka) och därefter förnyad resa till sta´n och ett gruppsammanträde.

Det ska dessutom tas en del personliga kontakter och så vidare innan det är dags för fullmäktigesammanträdet som i ekonomisk ersättning ger cirka 350 kronor.

Likadant är det för ledamöter i olika nämnder och styrelser. Resor, telefonsamtal och kvällsmöten vid sidan om själva sammanträdena kostar på för såväl ork, familjeliv som plånbok.

Efter att ha varit med en tid förstår jag till fullo de som väljer annan fritidssysselsättning.

Det berikande inslaget har långsamt vittrat sönder av en tilltagande misstro. En misstro som skapat olust och som kan få den mest övertygade och hårdhudade fritidspolitker att börja fundera över vad han eller hon sysslar med.

Det är som sagt en verklig fara för demokratin i samhället.

LARS-ERIK LARZON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons