Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ödets väv.

Annons

En gång bar jag ödets väv i min hand

med glittrande stenar med pärlor och band

i ungdomlig oskuld min väg syntes ljus

den väg som oss leder till kärlekens hus.

Dina händer gav mig all lycka

dina ögon gav mig livets ljus.

Min kärlek, Din stig vill smycka

med skimrande stjärnors grus.

Nu står jag helt ensam i allt som var

groteska små spillror är allt som finns kvar,

sången och glädjen som fanns i min röst

i ett ögonblick, blev en grå regntung höst.

Ännu kan jag känna doft av Ditt hår

men luftslott som byggs aldrig består,

ändå är Du kvar i mitt hjärta och själ

trots allt som händer, jag vill Dig så väl.

En gång bar jag ödets väv i min hand

där nornorna ristat små mönster,

nu finns endast rester av mitt Samarkand

i ett slutet rum utan fönster.

Gullmar Grönwall,

Grängesberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons