Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människan och trädet

Annons

Även om man inte sett och tagit ställning, så funderar jag ändå över kyrkans sätt att hantera skog, träd och natur. Jag tänker på skogen utanför Göteborg. Biskopen välsignade skogen.

Efter något år sätts avverkningsmaskinerna in. Det här tycker jag liknar historien om gumman och tuppen. "Du begriper väl skoj" sa gumman och hackade huvudet av tuppen.

Så till ekarna vid Ulrica kyrka i Ludvika. Jag vill först nämna något om det biologiska. Ekar har både pålrot och hjärtrötter och är därmed ett mycket stormfast träd. Eken är mycket motståndskraftig mot röta och har genom tiderna använts till stängsel- och kraftledningsstolpar.

Ludvika ligger på ekens nordgräns, så rent klimatiskt kan den tufsas till av frost i skotten och sträng vinterkyla kan ge frostsprickor. Ett glest bladverk kan i vissa fall eken själv reparera. Eken har lång livstid, men några tusenåriga lär vi inte få i Ludvika.

Kontentan av detta gör att vi kan känna oss trygga. Eken angrips inte av röta. Torra grenar ruttnar långsamt, jämfört med till exempel björk, och står rycken i blåsväder.

Ludvikaborna kan lugnt vandra i kyrkparken bland ekarna. Det kan gå dagar, år och decennier och ni kommer aldrig att få se en gren falla. Skulle det ske så är risken att träffas minimal. Jag tror inte Ludvikaborna är mer kyrkliga, än att i stormiga höstnätter och blötsnödagar stanna inomhus.

Nutidens tendens tycks vara att gamla och risiga träd ska bort. Kulturbyggnader där vi fått vår undervisning går samma öde till mötes. Tänk först och handla sedan. Det är i de åldriga träden vi har skönheten och visdomen i de gamla människorna. Därmed inget ont om nutidens ungdom och ungbjörkar i vårlig skrud.

Ekarna är fällda och nu gör vi det bästa av det. Det kan bli möbler och mycket annat. Jag citerar ur ett brev jag skrev den 18 februari 1990. Det publicerades i tidningen Utan Gräns:

"Träden och blommorna är mina vänner. Jag plockar inte meningslöst en blomma. Det skall i så fall ha en mening, till glädje eller föda. Att bara bryta och slänga är mord.

När jag fäller ett träd skall det gå till något vackert. Ett hus att bo i eller en användbar möbel - däri skall skönheten och glädjen finnas. Det kan också vara ved till en brasa som värmer - i denna värme kan vi känna samhörigheten med det eviga.

Askan återföres till skogen och där i kretsloppet. Ett träd kan också bli en bok eller tidning."

När en människa avlider hedrar vi henne med minnesord. Kyrkogårdens ekar är nu fällda. Jag avslutar med Birger Franzéns ord:

Människan och trädet

Även ett gammalt träd

med torra grenar

känner livets flöden

genom sina rötter

väntar samma glädje

på ännu en vår.

Även ett gammalt träd

sträcker sina grenar mot solen

livets och ljusets källa

- det finns nog mycket gemensamt

mellan en människa

och ett träd.

GUNNAR KARLSSON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons