Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man får passa sig

Annons

När jag läser om läraren som "Uppmanade elever att jämföra snopparna" och vet att syftet inte alls var detta, utan att få eleverna att sluta tjafsa, så undrar jag:

Hur mycket ironi och bildspråk får man använda i gymnasieskolan för att få elever att lyssna? Om jag säger till elever som bråkar om ett sudd: "Inget att vara sams om, ihop och slåss"... så riskerar jag kanske att få tidningsrubriker som basunerar ut: "Lärare uppmanade elever att slåss på lektion".

Att säga "Vem vill kasta första stenen?", när elever beter sig dömande mot varandra, skulle kunna rendera andra säljande rubriker.

Min erfarenhet är att det många gånger kan behövas något annat än "Kan ni vara snälla och sluta nu?" för att nå in i elevernas värld av, i mina öron, råa kommentarer. Naturligtvis får man försöka vara det goda föredömet, och använda sådant som inte kan uppfattas kränkande, men det kan vara ett komplext och väldigt relativt begrepp. Två lärare kan säga samma sak och uppfattas olika beroende på många olika faktorer.

Jag försvarar inte denne lärares ordval, utan reflekterar kring det som hänt och tänker att det måste finnas lite mer journalistiskt ansvar än att bara skriva en rubrik som inte stämmer med avsikten av det som sas. Det blir en avsevärd skillnad för den som hängs ut.

Lärare som får passa sig

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons