Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Larver och sådana som larvar sig

Annons

Vid färd efter vägen mellan Ludvika och Grangärde kan man inte undgå att förundra sig över de skogshyggen man passerar. De ger intrycket av en bild från första världskriget.

I motsats till forna tiders hyggen, där det städades och gjordes snyggt, ser det här rent förskräckligt ut. Stubbar av flera meters höjd står överallt, och de sjuka och torra träden står kvar. Förklaringen säges vara att på avverkningsområdet finna bakterier, lavar, svampar, larver och kryp av olika slag, som anses utrotningshotade och kan därför vara så kallade rödlistade arter.

Stubbar och kvarlämnade stammar skall bli livsrum för de olika krypen, samt utsiktsplatser för ugglor och hackspettar. På detta sätt anser skogsvårdare och naturvårdsexperter att människan undgår att menligt inverka på den evolution som redan pågått i miljarder år. Man kan undra vad en utländsk turist skall tänka då han ser bedrövelsen? Om turisten betraktar hyggeplatsen och det samtidigt råkar komma en allvarsam rovdjursforskare från Grimsö viltforskningsstation, utrustad med hink och spade i avsikt att samla björnskit, är bilden fulländad om denne då berättar att hans uppgift är att beräkna björnarnas antal i trakten.

Vargar kan räknas i spårsnön på vintern men inte björnen, som då ligger i djup sömn. Antalet björnar måste då räknas genom DNA-analys av björnspillningen och om man då i en hink björnspillning finner tio olika DNA-profiler kan han bestämma att det finns tio olika björnar där. Efter dessa förklaringar reser den utländske turisten hem och berättar att Sveriges skogskonsulter och forskare består av ett antal galna och obotliga humorister, med tveksamhet värda ett besök ur turistsynpunkt.

RUNE GUSTAVSSON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons