Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grycksbobanans fördelar

Annons

Undertecknad är född och uppvuxen 20 meter från dåvarande Södra Dalarnas järnväg, sträckan Krylbo-Borlänge, närmare bestämt 50 meter från Gustafs Järnvägsstation - salig i åminnelse.

På 1920-, 1930- och 1940-talen trafikerades denna järnväg av ungefär ett tåg i timmen - dygnet runt. Och det var inga tystgående el- eller diesellok utan frustande ånglokomotiv, som startade eller bromsade in tågen vid stationen. Och på nätterna körde man godståg i full karriär med dunkande skenskarvar genom samhället. Trots detta kan jag inte erinra mig att vi någonsin stördes av trafiken, vare sig natt eller dag.

I fallet Grycksbo-banan rör det sig om fyra tåg om dygnet, som framförs i den svindlande hastigheten av 30 km/tim. Man frågar sig hur känsliga människor får vara, om man förväntar sig att ett samhälle ska utvecklas.

Man driver processer i form av överklaganden av beslutet att tillåta denna begränsade järnvägstrafik genom staden. En trafik som kan ersätta 70 tunga långtradare om dygnet med ökade risker för trafikolyckor och en negativ påverkan av miljön.

Man är rädd för att det ska uppstå trafikstockningar på Svärdsjögatan, då bommarna går ned. I stället torde det bli så, att många bilister väljer en annan väg för att ta sig genom staden, lämpligen via Regementsvägen, då man kan köra under järnvägen.

Det har också nämnts, att järnvägen kan utgöra en fara för skolbarnen. Men fyra tåg om dagen inom hägnat område bör vara en begränsad fara jämfört med alla bilister, som surrar runt skolor och barnens färdvägar till och från skolan. Och enligt polisens statistik håller de heller inga 30 km/tim vid skolorna.

Nej, sanningen är den, att Grycksbo-banans återkomst kommer att innebära en avsevärd förbättring av trafikmiljön i Falun.

Det är för mig fullständigt oförklarligt, att vuxna människor kan sabotera denna utveckling. Till yttermera visso sker dessa rättegångar på skattebetalarnas bekostnad!

Det nämns ofta, att Falun inte är någon företagsvänlig kommun. Och ärendet om Grycksbo-banan ser ut att vara ett exempel på detta förhållande.

Stora Enso flyttar kanske pappersbruket till någon annan del av världen, där man har större förståelse för deras verksamhet. Något att tänka på för dem som sätter käppar i hjulet för deras verksamhet.

I Borlänge har man inom stadens hank och stör dels Sveriges största stålverk, dels en av landets största rangerbangårdar. Men inte gnäller man för det.

Jag har även varit bosatt i Sundsvall, där man inom synhåll från stadens kärna har Sveriges största - och enda - alluminiumverk och ett av landets största pappersbruk. Ortviken. Även det står man ut med.

En motsvarande tolerans för pappersbruket i Grycksbo borde vara en nåd att stilla bedja om. Undertecknad är pensionär och angelägen om att företagen i Falun går så bra som möjligt för att bland annat kunna bidraga till min vård och omsorg på gamla dagar samt barnbarnens skolor.

Dessutom anser jag att transporter av varor och människor i största möjliga utsträckning ska ske på räls för miljöns och trafiksäkerhetens skull.

BENGT JOHANSSON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons