Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett sjukt system utan sunt förnuft

Annons

Undertecknad fick på våren 2001, möjlighet att tillsammans med ett trettiotal andra sökande delta i ett arbetsmarknadspolitiskt projekt med namnet "Vuxna i skolan". Projektet var framarbetat i samråd med arbetsförmedlingen i Ludvika och försäkringskassan.

Jag fick jobba i ett arbetslag på mellanstadiet. Som extra resursperson, utan undervisningsskyldighet, kunde jag hjälpa till med problem som uppstod under skoldagen. Därför kunde läraren göra det hon eller han var bäst på, nämligen att undervisa.

Som rastvakt förhindrade jag att barn mobbades. När någon var ledsen eller ville prata, fanns jag till hands. Som äldre långtidsarbetslös insåg jag att det var detta jag ville arbeta med. Jag lyckades vinna barnens förtroende och de litade på mig.

Jag visste att projektets slutdatum var den 31 december 2002. Men jag tyckte tillsammans med mina kolleger att vi behövdes ute på skolorna. Barnen blev ledsna och grät, när de fick klart för sej att vi inte skulle få vara kvar.

Jag kände att jag åtminstone måste försöka få någon att förstå att detta var för bra för att bara läggas ner. Var fanns det hjälp att få om inte hos kommunfullmäktige? Första gången i juni förra året när jag framförde mina tankar från talarstolen i "allmänhetens frågestund" lyssnade man uppmärksamt, svarade och tackade mig för att jag kom så tidigt att det nog skulle finnas tid att göra något.

I augusti upprepade jag besöket, nu med en skrivelse från skolminister Thomas Östros. Han skrev att det fanns pengar att söka och att regeringen inte la sej i, till vilken personalkategori de gick till inom skolan.

Jag hade skrivit till samtliga partiledare, inklusive statsministern, i februari samma år. Lars Leijonborg tyckte att det inte skulle vara ett projekt, utan borde leda till riktiga jobb.

Maud Olofsson lovade att lämna frågan till utbildningskommittén i riksdagsgruppen. Alf Svensson hänvisade till de lokala kd-politikerna. Lotta Nilsson Hedström nämnde att Yvonne Ruwaida kunde vara intresserad om vi behövde hjälp.

Moderaterna och vänsterpartiet svarade aldrig.

När kommunledningen inte hade hört av sig i november, började vi tvivla. Därför beslöt vi att den 17 december på nytt besöka fullmäktige.

Femton av mina kollegor genomförde en stillsam demonstration, genom att stå under mitt anförande. Trots att ett halvt år hade gått, blev svaret:

- Tyvärr, vi kan inte hjälpa er.

Trots detta nej, fick alla två månaders förlängning och elva fick fasta jobb, resten av vårterminen och en del något mer.

Detta berodde på att rektorer på konferenser och i samverkansgrupper kämpade för att få ha oss kvar. Det har gjorts en utvärdering, där rektorer, lärare, föräldrar och elever uttalat sig positivt om "Vuxna i skolan".

Jag kan inte förstå att arbetsförmedlingen och försäkringskassan inte förstår, att ger man barn en hjälpande hand, så kan man inte efter ett tag ta bort det stödet. Att göra så bidrar till att barnen kommer att misstro oss vuxna.

Från social- och utbildningsnämnden har man inbjudit AF till samtal, men inbjudan har inte hörsammats.

I dag den 16 juni är jag på nytt arbetslös. Jag uppbär samma ersättning nu som jag fick när jag arbetade med barnen.

Jag tycker detta är slöseri med resurser, ja att det nuvarande systemet är rent sjukt. Var finns det sunda förnuftet? Måste statliga pengar alltid ligga i fel påse?

Mina kolleger som är med i aktivitetsgarantin är hänvisade, att i olika grupper på flera ställen i stan, försöka analysera sig och sin situation, fast de egentligen helst av allt vill fortsätta arbeta med att stödja barnen i våra skolor.

Detta projekt borde inte läggas ner, utan få en fortsättning!

Vi vill vara vuxna i skolan, vi behövs, men vi får inte!

Ett stort tack för allt stöd och hjälp till Gunnar Grahn, Birgitta Gustavsson, Carl-David Dahlman, samverkansgrupperna, lärarna, föräldrarna och alla underbara ungdomar som jag fått lära känna och arbeta med ute i skolorna.

Från en just nu ledsen och upprörd:

GUN-BRITT HOXELL

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons