Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gammal skogsuv tänker tillbaka

Annons

Debatterna om skogsbruket i vårt land har pågått en längre tid. Dessvärre är det i senaste laget att ifrågasätta skogsbolagens skövlingar först när "föryngringsytorna" gett landskapet karaktären av månlandskap. Vi som minns våra gammalskogar fram till mitten av förra seklet känner ett stort vemod över vad som skett under senare årtionden, om vi försöker finna vår ungdoms stigar.

Av de stigar som slingrade sig fram genom storskogen, för det mesta mellan kolbottnar, ibland till avlägset belägna skogställen, finns inte längre ett spår. Nu utbreder sig ibland flera kvadratkilometerstora stenöknar med så låg bonitet att det trots återplantering och gödsling tar oändligt lång tid att återskapa avverkningsbar skog. Ändå kommer det aldrig att bli samma kvalitet som på den gamla skogen.

Den moderna, bilburna människan av i dag, ser inte så mycket av detta genom att "skärmar" av ungskog ofta planteras vid vägkanterna. De har för övrigt inte något att jämföra med, som vi gamla skogsuvar har. De har gått miste om upplevelsen att vandra bland orörd gran och fur, höra brak från tjädrars tunga uppflog, stilla visslingar från hjärpar i alsnåren vid kolbottnarna. Naturvärdena har fått vika. De kan inte omsättas i de pengar som rovdriften av skogsbruket gjort.

Elof Roos

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons