Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DIKT: På en grusväg

Annons

På en grusväg i skogen , där jag brukar vandra

ensam och ledsen, och bort från de andra

En vandring som skänkte bot till min ånger

ack, där har jag gått allt för många gånger

 

Den flaska jag druckit, när kvällen var ung

den gjorde mig vacker, och även till kung

Kung för en kväll, och där har ni beviset

ty det, mina vänner, var inte värt priset

 

Och ruelsens boja, var svår nog att bära

men den ska inte längre mig få besvära

Det känns som om livet kommit tillbaka

jag glömmer den tid, som jag fått försaka

 

Och när jag nu åter, går här bland träden

då känner jag livet och alla dess värden

Och flaskan som gjort mig till kung eller prins

i tankarna mina, ej längre den finns

 

Den skamliga lögnen, som spriten mig gav

den får jag ta med mig, ner i min grav

Och kanske jag ligger där nere och gråter

men jag hoppas och tror, att ni mig då förlåter

 

På en grusväg i skogen, jag går än en gång

och lyssnar till fåglarnas sällsamma sång

Det känns som en dröm, och här vill jag vandra

ensam men stolt, och bort från det andra

 

Stig Wikman

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons