Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den största, årliga manifestationen

Annons

Varje år ser jag fram emot Dan Andersson-veckan. Jag hoppas att Saxdalens manskör behåller den där speciella tonen av vemod, som måste finnas för att Dan Andersson ska kännas äkta. Han lyckades fånga den nordiska skogsbygdens själ.

Förra året kunde jag inte vara med alls. Nu bor jag nära (.nåja). Men svenska regeringar av skiftande kulörer har för länge sedan glömt att ensamhet och ålder kostar pengar. Landsbygden blöder ekonomiskt när det går bra för Sverige.

Jag hade glatt mig åt Helgdagskväll vid timmerkojan på Skattlösberg, min favoritprästs morgonpoesi vid Tuvatorp, Parlingdagen i Strömsdal. Jag ville höra Björn Jadling sjunga, nästgårds, med familj och vänner i Gravendal, och aldrig har jag varit i Rikkenstorp. Det tycks allt ha gått upp i rök, för mig. Jag ville så gärna stödja Ludvikakulturens största årliga manifestation - men jag kan inte. Kulturnämndens politiker hade kunnat stödja litteraturen från Säfsen (inte bara finnmarkens kolbullar) - men de vill inte!

Dan Andersson levde i Grangärde finnmark, jag lever i södra Nås finnmark.

Kulturnämnden lever inte i någon finnmark alls - bara i en stadskärna.

R M Enquist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons