Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åren, vart tog de vägen?

Annons

Många, kanske alla, som närmar sig de åttio, får tankar om vart alla åren tagit vägen. Hur kunde allt gå så fort? I ungdomsåren tycker man, att det där om ålderdomen är svårt att förstå. Det är ju ljusår innan denna period i ens liv inträder. Ungdomsåren, studietider, mannaålder med förvärvsarbete avlöser varandra och man har föga tid att tänka på tiden och årens flykt.

Kan det vara så, att i ungdomsåren läser man förlovningsannonser och som gammal läser man dödsannonser och minnesrunor över bortgångna.

På en gravsten i Milano kan man läsa inskriften "det är inte livet som dör, utan döden". Kanske har man tänkt på Jesusorden "den som tror på mig, han skall leva om han ock dör".

Under fredagar och lördagar kan man över nejden höra klockringning från våra sockenkyrkor, liksom ville de påminna människorna om "huru få våra dagar är på jorden". "Bort gå de, stumma skrida de, bort till skuggornas värld", som det talades ut vid Frödings jordafärd.

När tillräckligt med år lagts till ens levnad, får man tid för eftertanke och begrundan. Även tomten i Viktor Rydbergs juldikt undrade: varifrån och varthän? Tidigare generationer fann nog vid livets höst en tröst i bibelordet, att i faderns hus finns många rum och att gudstron var inträdesbiljetten till himlen.

Efter en följd av år med svikande kristentro, menar många, att en ny tid står för dörren. En tid, där Bibeltron når en renässans, ett återupplivande av något som bär, när allting annat brister.

ALLAN GIDLÖF

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons