Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetstagarna är bortskämda

Annons

Ska man skratta eller gråta åt debatten om sjukskrivningarna?

Om man skulle ta debatten om orsakerna på allvar skulle det innebära att förhållandena på svensk arbetsmarknad är sämre än i andra länder trots att det är precis tvärt om.

Det finns ingen arbetsmarknad där arbetstagarna är så bortskämda som på den svenska, där fackföreningarna haft mycket större makt än i andra länder genom att de varit allierade med regeringspartiet!

Det finns inte heller någon rimlig orsak till att svenska folket skulle vara sjukare än de andra nordiska folken, tvärt om borde de vara friskare och i varje fall inte sjukare än finländare, norrmän och danskar.

Det jämförelsevis friska klimatet, den glesa befolkningen och närheten till fjällvärldens friska natur är rena önskedrömmen för nästan hela jordens befolkning och kan inte vara en orsak till sjukligheten. Den måste sökas på helt andra områden och då är det naturligtvis arbetsplatserna som är roten till allt ont i det halvsocialiserade Sverige.

Från att ha varit ett idogt arbetande och ansvarsfyllt folk, har vi svenskar blivit ett gnällande, bortskämt, bortklemat och ansvarslöst folk som överträffar det mesta i fråga om egocentritet och egoism, bakom fasaden av humanism och hjälpverksamhet.

Svenskarna och i synnerhet ministrarna i regeringen har en otrevlig förmåga att lägga sig i andra länders och folks göranden och låtanden på ett uppkäftigt sätt och det är väl en kvarleva från Palme-tiden.

Orsaken till den horribla sjukskrivningsstatistiken är att finna i den politik som förts som skiljer svenskarna från andra folk.

Sverige har den högsta lönearbetsfrekvensen bland kvinnorna, de högsta lönerna relativt sett, de högsta lagstadgade ledigheterna, en mycket avancerad skyddslagstiftning på arbetsmarknaden, en mycket omfattande daghems- och förskoleverksamhet, så att kvinnorna ska kunna lönearbeta i stället för att sköta hem och barn.

Sverige har de högsta skatterna, höga kostnader, hög frekvens av mobiltelefoner, hög börsaktivitet och oavbrutet ökande brottslighet.

En lång rad politiska dumheter har gjorts som byggs på med nya dumheter i stället för att rättas till och det finns faktiskt ett mått på dumheten som approximativt kan beräknas och det är den enorma statsskulden på 1 400 miljarder kronor 1995.

Den är ett mått på hur mycket svenska folket har levt över sina tillgångar. Den började minska något genom de ytterst hårda besparingarna men nu börjar den öka igen.

Den är ett sånt hot mot landets ekonomi så politikerna törs inte tala om den, allra minst regeringen. Den är ett dumhetens dokument och den indirekta orsaken till "utbrändheten" på arbetsmarknaden och helt självförvållad av s-partiet och LO!

ARNE JANSSON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons