Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är det rättvist att låta staten uppfostra barnen?

Annons

Rättvisa, solidaritet, jämlikhet och omsorg om de minsta - det är ord som våra båda mer eller mindre socialistiska partier gärna omger sig med.

Men hur väl stämmer dessa ord i samklang med verkligheten i de politiska mål som v och s eftersträvar? Ganska illa, skulle jag vilja säga. Låt mig illustrera detta genom några frågeställningar.

Är det rättvisa att inte låta föräldrar välja den barnomsorg de finner lämplig (eller om de så önskar, välja att uppfostra barnen själva)?

Det tycker uppenbarligen nämnda partier, då bådas politik försvårar och försämrar valfriheten. Rättvisa i deras värld tycks innebära rätten att göra som de vill (det vill säga låta staten uppfostra barnen).

Är det solidaritet och omsorg om de minsta att frånta barnen den naturliga rätten till en mamma och en pappa?

Det anser bevisligen socialisterna, med Schyman i spetsen, vilka under parollen "död åt familjen" ogenerat pläderar mot det naturliga förhållandet mamma, pappa, barn. För att inte tala om deras kamp mot adopterade barns (vilka inte själva kan välja) rätt till så naturliga förhållanden som möjligt i form av en man och en kvinna.

Är det jämlikhet att endast tillmäta människan ett värde i den mån hon arbetar? I socialismens värld tycks det vara så, då människovärdet hos dem inte är grundat i vem människan är (det vill säga att hon är människa), utan i vad hon gör.

Således blir till exempel en man eller kvinna som vill vara hemma med sina barn mindre värda enligt socialismens ideologi. Snacka om kvinnofälla.

Och vari rättvisan och jämlikheten ligger, i strävan efter att införa lagstiftningar vilka inskränker på religionsfriheten, och till och med kan göra det förbjudet att citera och utlägga de stora världsreligionernas religiösa urkunder, ja, den frågan bör man nog ställa sig både en och två gånger.

Att sedan ha en ekonomisk politik som innebär att man tar med den ena handen och ger med den andra, för att på så sätt göra arbetaren beroende av statens bidrag istället för att kunna leva på sin egen välförtjänta lön - ja, det är knappast en politik som är vare sig rättvis eller solidarisk. Det har många lågavlönade bittert fått erfara.

Nej, för min del blir valet lätt. En röst för äkta rättvisa, solidaritet, jämlikhet och omsorg om de minsta. En röst för valfrihet. En röst på kd.

DANIEL M

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons