Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilse i blåbärsskogen (FP)

Annons

Ibland är det klokt att ställa rätt fråga:

Varför locka människor att resa över nästan halva jorden för att komma till de svenska skogarna och plocka bär? Är det vettigt? Vi har alla sett problemen det resulterar i. Hem åker ännu fattigare lycksökare. Några, troligen rena lurendrejare, har tjänat storkovan. Detta är bedrövligt. Och facket gråter sina årliga krokodiltårar.

Varför har det blivit så här?

Det beror på skattevillkoren för bärplockning.

Låt mig jämföra med Finland. Bärplockarna lockas inte dit. Varför? Jo, i vårt östra grannland är bärplockning sedan länge en helt skattefri inkomstkälla. Problemet som vi skapat, finns inte i Finland.

Det är ju helt befängt att resa från andra sida jordklotet föra att plocka blåbär, lingon eller hjortron i Sverige. Vi måste kunna klara detta själva.

Och det bästa av allt: Det finns en lösning!

Redan 2006 föreslog FP-företrädarna i skatteutskottet Anna Grönlund Krantz (FP) och Gunnar Andrén (FP) att riksdagens skatteutskott skulle ta initiativ till att höja den skattefria gränsen från då 5 000 kronor per år för plockning av bär, svamp och kottar, till 50 000 per år.

Men riksdagsmajoriteten anförd i skatteutskottet av dåvarande ordföranden Susanne Eberstein (S), avspisade förslaget. Det tycktes vara det dummaste man hört.

Att kalla in utskottet mitt i sommaren kunde det inte bli tal om. Men knappt mer än en vecka och ett tv-reportage senare, kom besked från dåvarande finansministern Pär Nuder (S): Den skattefria gränsen skulle höjas till 12 500 kronor per år.

Men Folkpartiets åsikt är alltjämt att gränsen bör vara 50 000. Det har också Maria Lundqvist Brömster (FP) från Nordmaling och Solveig Hellquist (FP) i Timrå motionerat om så sent som förra hösten.

Tänk en tonårsfamilj, mor och far, syster och bror: De skulle kunna tjäna 4 x 50 000 kronor skattefritt. De och svenska bärföretag skulle jubla: Fler bär, samma kostnad, mindre besvär, mycket större inkomster.

Redan 1981 beslutade riksdagen på ministären Fälldin II:s förslag - finansminister var Rolf Wirtén (FP) att enskild person får plocka svamp och bär och sälja dem intill en summa av 5 000 kronor utan att inkomstbeskattning inträffar. År 1988 utökades skattefriheten. Riksdagen beslutade, på förslag av den erkänt kottintresserade finansministern Kjell-Olof Feldt (S), att utöka bär och svamp med kottar. Summan, 5 000, förblev oförändrad. "Uti skogen får vi gå, kottar plockar vi också."

Den 1 januari 2007 blev skattefriheten 12 500 kronor per person. Och nu har alltså Maria Lundqvist Brömster och Solveig Hellquist föreslagit att summan höjs till 50 000 kr. Det stödjer jag.

Tre saker är att säga om detta.

1. Den budgetpåverkande ändringen måste gränsa till noll.

2. Den nationalekonomiska vinsten - utöver att många kan finna skäl att kombinera motion i skogen med uttag av vad skogen har att ge - måste vara betydande. I dag beräknas bara fem procent av till exempel alla vilt växande blåbär eller lingon tas om hand samtidigt som bärextrakt köps i stora kvantiteter från andra länder, mängder som kvalitetsmässigt inte sällan är betydligt sämre än vilt växande svenska bär.

3. Någon heltidssysselsättning kan det aldrig bli tal om, däremot säsongsarbete. Bären är svåra att plocka de årstider de inte finns.

Många går nu vilse i blåbärsskogen. Men för mig är det viktigare att hittar rätt i hela skattedjungeln!

Camilla Lindberg

från Borlänge är riksdagsledamot för Folkpartiet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons