Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska vi vänja oss vid orättvisor

/

Annons

Under storhelger reser gammal och ung för att förenas med nära och kära. Att SJ slänger av barn, som saknar biljett, har vi hört talas om. Det är inte så enkelt numera att få en biljett i hand att visa upp.

Hur klarar sig gamla och unga människor, som är handikappade, inte förstår svenska, saknar mobiltelefon, inte har någon dator eller fungerande skrivare med mera.

En 78-årig dam, som trots sjukdom och rörelseproblem, önskar besöka sina barn då och då, har ingen dator. Hon har rest med Swebus från Nyköping till Stockholm och ibland vidare till Leksand. Nu visar Swebus turlistan endast på nätet.

Hur ska äldre personer utan dator få information?

Juldagen åkte jag från Stockholm till Leksand. Chauffören räknar in cirka 20 passagerare. Två personer saknades och vi väntade en minut. Under resan hörde jag samtal om den kommande stormen och bussen skakade till då och då.

I Borlänge stannade bussen vid järnvägsstationen och chauffören var borta en stund. Väl inne i bussen samtalade han högt med oss passagerare om att en dam inne i vänthallen var utan biljett, hallen var obemannad och hon kunde ju inte få åka med till Leksand då hon saknade biljett. Vi protesterade och menade att det var gott om plats, det gick väl att betala i efterhand, betala via mobilen, betala kontant och det var ju jul! Ska man inte vara snäll på julen? Nej en chaufför, som stannar när passagerare vill hoppa av, blir prickad! En chaufför, som tar med en passagerare utan biljett, blir prickad! Plötsligt är bussen i rörelse. Samtidigt påtalar någon i bussen att det inte går att spola på toaletten. Ja, säger chauffören, vi har kört nu i två dagar, då blir den full.

Vid ankomsten till Leksand hade stormbyarna tilltagit och någon timme därefter var det orkanstyrkor. Hur gick det för damen, som saknade biljett? Jag har inte information om henne.

Som passiv åskådare mår jag dåligt.

Ska vi acceptera ett förändrat samhälle där vi bara utför våra åtaganden enligt regelboken och vinstintresset. Hur ska äldre personer klara sig i vårt samhälle?

Jag har själv all utrustning som gör livet drägligt, men ser problemet runt i samhället.

Kerstin Lundgren

är pensionerad auktoriserad revisor som bor i Siljansnäs och som anser att man "måste reagera på smygande förändringar i samhället och inte vänja sig vid orättvisor".

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons