Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

REPLIK: Nej, Sverige borde inte förbjuda minkfarmar - stöd till djurrättsorganisationer dödar landsbygden

Annons

Svar till debattartikeln "Varje år gasar vi ihjäl en miljon minkar - Sverige borde likt Norge införa förbud" som publicerades i DT den 16/1:  Djurrättsalliansen vill ha ett samhälle helt utan djuruppfödning. Inget kött, ingen mjölk, inga ägg, inga djurparker, inga ridhästar, inga husdjur på människans villkor, och så vidare. De vill ha det till varje pris och i den strävan räds man inte ens att ta till kriminella metoder, vilket historien visat vid många tillfällen.

Det är i det ljuset man måste läsa Daniel Rolkes debattartikel, annars är det svårt att förstå varför han är så ovarsam med sanningen. 

För det är väldigt lätt för vem som helst att ta reda på fakta. Det är bara att fråga de veterinärer som flera gånger årligen besöker alla gårdar i Sverige, och vars statistik visar att 99,9 procent av djuren är friska och välmående. Eller de etologer som sedan många år besöker alla svenska gårdar årligen och i vetenskapliga artiklar slår fast att den miljö som svenska gårdsminkar föds upp i inte orsakar stereotypier hos ungdjur.

Eller någon av de tusentals personer som de senaste åren, till skillnad från Rolke, tagit chansen att att besöka en gård och se verkligheten med egna ögon. Mätningar visar att mer än 90 procent av de som besökt en gård är positiva till och stöder svensk minknäring.

En etolog skulle också kunna lära Rolke att gårdsminken är domesticerad och alltså inte ska jämföras med vilda djur. Att en mink inte har mer simhud mellan tårna än de flesta hundar och att simning inte är ett medfött behov hos mink. Eller att de vilda djur som han hänvisar till inte är solitära förrän i vuxen ålder - som ungdjur lever de tillsammans med sina kullsyskon precis som på gården, och de djur som sparas i vuxen ålder, hålls solitärt även på en gård. 

Han skulle också kunna få reda på att miljön för svenska gårdsminkar uppfyller alla krav på naturligt beteende som en domesticerad gårdsmink har. Den parar sig och föder sina ungar helt på naturlig väg, den inreder själv sin lya enligt samma principer som sina vilda släktingar och valparna skiljs från honan först sedan den själv slutat dia.

Precis som vilda djur tillbringar den 80 procent av sin tid i lyan, och den rör sig fritt i en omgivning där den har mer än 100 gånger sin egen volym till förfogande, kan röra sig i fyra våningar och har tillgång till leksaker och spaningshyllor.   

       Rolke vill att vi ska sluta föda upp djur i Sverige. Det skulle innebära att vi behöver importera produkter från länder med sämre djurskydd, och att fler av världens djur kommer att födas upp under sämre förhållanden, eftersom vi då överlåter marknadsandelar åt andra länder. För Sverige innebär det lägre export, minskade skatteintäkter och högre arbetslöshet på landsbygden. Det blir alltså en försämring för både människor och djur. 

Ett stöd till svenska djurbönder är ett stöd till att bevara världens bästa djurvälfärd. Ett stöd till djurrättsorganisationer är ett stöd till ett samhälle helt utan djur för sällskap, mat eller kläder, med en döende landsbygd och en djuruppfödning under sämre villkor i andra länder. Johan Dalén, Vd för svensk minknäring

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons