Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Naiva politiker säljer ut äldreomsorgen

Annons

För några veckor sedan var Caremas ägare, riskkapitalbolagen Triton och KKR, ute på förlåtelseresa hos politiker och allmänhet, trots att man annars är påfallande fåordiga och medieskygga. Miljoner som borde ha lagts på äldrevården satsades på helsidesannonser i ett 30-tal tidningar, när de på luciadagen aviserade en rad kvalitetshöjande åtgärder inom äldreomsorgen samt ett avskaffande av skatteplanering via internlån. En omvändelse under galgen är den enkla sammanfattningen av denna kampanj. Priset för excesserna får riskkapitalbolagen nu betala genom nedskruvade vinstförväntningar och ett nedsolkat varumärke för hela branschen. Samtidigt som många gamla har fått betala ett ännu högre pris - äldrevanvård i stället för äldrevård.

De flesta tycks vara överens om att avregleringens välsignelser för medborgarna låter vänta på sig om inte regelverket också stramas upp. Tumregeln att tänka efter före gäller även på andra områden än äldreomsorgens: Apoteken, elmarknaden och järnvägen för att nämna några exempel. I den nyutkomna boken "Det stora tågrånet" beskriver Mikael Nyberg fascinerande järnvägens avreglering i Sverige. Vi har i dag Europas mest avreglerade järnväg; den är uppstyckad, upphandlad och såld. På tio år har antalet inställda avgångar ökat med 130 procent och vart fjärde tåg kommer för sent. Ju längre fram i boken man kommer, desto mer häpnar man över hur enkelt Sverige tycks ha fallit för vinstintresset. Järnvägen blev en lekstuga för okunniga politiker, sammanfattar SJs tidigare ordförande Ulf Adelsohn (m). Hur kunde detta hända och nu även på äldreomsorgens område?

Problemen med privatiseringar av offentlig verksamhet är inget nytt. Redan i början av 1990-talet pekade Harvardprofessorn John D Donahue i boken "Den svåra konsten att privatisera" på att konkurrens om utförande av offentliga utgifter kan bli betydligt effektivare om dessa tre villkor är uppfyllda: För det första måste verklig konkurrens skapas mellan de olika producenterna och för det andra måste kvalitetsuppföljningen vara av hög kvalité. Sist och kanske viktigast: privatisering av offentliga tjänster fungerar endast om kontrakten för upphandlingarna är mycket precisa.

Framväxten av riskkapitalbolag inom äldreomsorgen har förvisso gett upphov till fler frågor än färdiga svar. Orden naivitet och okunnighet tycks dock vara en del av förklaringen till missförhållandena. Riskkapitalbolagen verkar på en global marknad och har, som av en händelse, sedan en tid tillbaka upptäckt Sverige. Naturligtvis därför att här finns kryphål och brister i regelsystemet som kan utnyttjas vid beskattning och storskalig upphandling av välfärdstjänster. Som exempelvis låg grad av reglering och kontroll, det vill säga på tvärs mot vad Donahue menar vara nödvändigt att beakta vid privatisering.

Utifrån den senaste tidens skandaler inom äldreomsorgen frågar sig många vad det är för mening med avreglering om det inte blir bättre för de äldre och inte heller billigare för skattebetalarna. Slutsatsen borde bli att vi, utan ideologisk tvärsäkerhet, ska satsa på bästa kvalitet och inte lägsta pris. Drivkraften för aktörerna måste vara att ge god vård, inte vinstmaximering med hjälp av åldringar.

Jöran Rubensson

är ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons