Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Hur många vårdplatser kan Landstinget Dalarna stänga ner utan att förlora sin stolthet?

"Det sticker i mig som liten landstingsanställd på "golvet" när ni stoltserar i tidningarna med hur mycket pengar som har sparats. De som får betala för detta är vi i personalen, vi patienter och anhöriga", skriver "En akutsjuksköterska på golvet".

Annons

Insändare: Väntar på operation i Falun - "Lever med ständiga sömnproblem och smärta"

Vi är många som minns sommaren 2016 på akutmottagningen i Falun. Sommarperioder kommer varje år med allt vad det innebär. Men någonting har hänt sedan förra sommaren. För vi har haft sommarperiod hela året fram tills nu.

Jag läser i tidningen om hur situationen kommer bli sommaren 2017 - cancerpatienter som inte kommer kunna opereras och stängda vårdplatser. Ett lasarett som redan har långt ifrån alla vårdplatser öppna ska alltså dra åt ännu ett snäpp i livremmen.

LÄS MER: Larm från kirurgin: "Vi kommer inte klara våra canceroperationer"

Det sätter igång många tankar och känslor hos oss på "golvet" - ni vet oss som ni verkar ha glömt bort. Det knyter sig i mitt hjärta innanför lanstingspyjamasen. Det knyter sig oftare och oftare och ännu mer ju närmare denna sommar vi kommer.

Fast när jag tänker efter så är det nog några gånger per dag också, en vanlig torsdag som idag. Känslor av stress, oro och skam. Ja funderar på om sommaren 2017 är en sommar där jag kommer ta min stresstålighet till en ny nivå? Kommer det bli mer vårdskador? Kommer jag kunna gå hem när jag slutar eller kommer jag bli beordrad att stanna kvar? Fast jag har gett allt jag kunnat ge och inte klarar en timma till?

Jag känner oro över patienterna och anhöriga. Skam över att det inte är bättre än såhär. Jag vill dock understryka att problemen inte handlar om att vi i personalen skulle kunna arbeta snabbare utan att våra arbetsförhållanden är usla.

Det sticker i mig som liten landstingsanställd på "golvet" när ni stoltserar i tidningarna med hur mycket pengar som har sparats. De som får betala för detta är vi i personalen, vi patienter och anhöriga.

Att spara i en redan pressad situation ger stora konsekvenser. Jag vill understryka att det är politikerna som bär ansvaret för hur vården ser ut i landstinget Dalarna. Det är ni som bär ansvaret när jag inte kan gå direkt till avdelningen med svårt sjuka patienter. Det är ni som bär ansvaret när patienter bli kvar flera timmar i sträck på de hårda britsarna på akuten.

LÄS MER: Oppositionen vill göra undantag - stafettsköterskor kan vara lösningen

Denna lista kan göras lång och antalet ord som jag har på mig i denna artikel räcker egentligen inte till. Den anledning till nedskärningarna som ni verkar lägga fokus på är "Det är sjuksköterskebrist". Jag kan informera er om att det INTE är brist på sjuksköterskor – utan det är brist på arbetsgivare med bra arbetsvillkor!

Det finns tusentals sjuksköterskor i dag som arbetar inom andra yrken eller som i stället väljer att arbeta i Norge. Men eftersom vi stänger vårdplatser vi en gång haft öppna betyder ju det att de som inte har gått i pension har flytt. Utöver detta är vi väl inte heller ett landsting som lockar nog med personal.

Landstinget söker ju heller inte nog med personal så att man kan ha alla platser öppna, det saknas en rad jobbannonser. Vilket faktiskt inte kan benämnas på annat sätt än att ni "smygsparar".

Det är jag som ser konsekvensen av allt detta - ni ser siffor men jag ser patienter och anhöriga som är förtvivlade. Det fanns pengar att bygga det nyligen färdiga kirurghuset, att bygga en helikopterplatta, att skaffa en och troligen framöver fler helikoptrar och annan teknisk utrustning.

Ja, sådana saker prioriteras - men vi kan fortfarande inte finna en plats för Agda som har svår hjärtinfarkt eller kanske en ohållbar hemsituation. Patienter som ännu inte blivit helt pigga och friska får skickas hem tidigare för att ge plats åt andra på grund av britsen på vårdsängar - för att sedan komma på retur till akuten med försämrat allmäntillstånd. Det är inte tryggt!

Jag undrar hur många platser ni kan stänga och ändå känna att ni har någon stolthet kvar? För vi är många som tycker att ni inte har något att vara stolta över som det är nu. Inte om ni läst det som jag precis skrivit. Det är inte allas upplevelser, men det är mina och många av mina kollegor på akutens och säkert är de liknande på andra avdelningar.

Det är människor vi vårdar, människor som betalat skatt för en bra vård för sig själva och sina nära. Att det går så långt som till att man inte kan operera några cancerpatienter under sommaren – gör det er stolta? Vi ser sanningen - inte ni.

Med vänlig hälsning,

En akutsjuksköterska på golvet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons