Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För bildning och jämlikhet

/

Annons

Jag har vuxit upp i ett skolsystem med ständiga examinationer. Agnarna skulle skiljas från vetet läsår efter läsår, ända till konkurrensens höjdpunkt, de nationella proven om ett litet antal platser på högskolan. I skuggan av det offentliga skolsystemet växte ett myller av små, privata ämnesskolor som mot en saftig månadsavgift garanterade en biljett till högskolan. Och ja, de kunde faktiskt uppfylla löftet i betydligt högre grad än det offentliga systemet men det kostade skjortan, en skjorta som inte alla mina kompisars föräldrar hade i sin garderob. Denna bild borde framstå som en mardrömsbild för Sverige.

Ty följande saker har hänt i Sverige sedan 90-talet och som jag själv varit en del av som utbildad lärare:

* Kommunaliseringen av skolan 1992.

Den har betydligt försämrat för jämlikheten i skolsystemet. I årskurs nio blir föräldrar och pedagoger bevisligen alltför ofta tvungna att erkänna att nog var våra insatser otillräckliga men vi var tvungna att prioritera resurserna.

* Friskolereformen.

Den började med eldsjälars drömmar och har slutat med riskkapitalbolags värdeförädling av våra skattemedel, smitning från svensk skatt, betygsinflation som en del av skolans marknadsföringsstrategi, segregering av elever och därmed förstärkning av deras sociala bakgrunds betydelse för framgång.

Den gemensamma nämnaren: den svaga eleven blir ett offer på både de offentliga resursminskningarnas och vinstmaximeringens altare. Bör vi tänka i makttermer även i skolfrågan?

* Katederundervisningen.

Den har hånats och misstänkliggjorts varpå läraren många gånger avsagt sig möjligheten att berätta, förklara, diskutera, kontrollera att alla förstått, kort sagt få alla med sig på tåget. De svagare offras även på de fria arbetsformernas altare.

Den politiska rekylen blir en återgång till en ständigt examinerande skola. En reaktion dömd att misslyckas om inte kommun eller friskola följer skollagen och erbjuder tidig och tillräcklig hjälp. Och Skolinspektionen sliter blod i jakt på syndarna.

Nyligen funderade jag om det inte var dags att anlita just en sådan liten privat kvartersskola som i mitt forna hemland. Jag har hört att dessa tjänster börjar växa även i Sverige numera.

Antonis Kassitas,

är förälder och utbildad lärare, boende i Falun.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons