Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Svenska Rovdjursföreningen: Stöds verkligen Jägarförbundets allmänna uppdrag av allmänheten?

Att staten delar ut över 50 miljoner om året till Jägareförbundet är egentligen snarare ett bidrag än ett uppdrag, och detta bidrag ger dem en enorm styrka i opinionsbildning och lobbyverksamhet. Men tycker verkligen svenska folket att detta är rimligt?

Annons

En replik till Ulf Bergs och Mats Larssons debattartikel:

DEBATT: Vi måste stå upp mot krafterna som vill begränsa jakten - har du aldrig haft skogsbarr innanför skjortan ska du inte ta jaktbeslut

Mångfalden av vilda djur på vår jord är mänsklighetens gemensamma arv. Hur vi förvaltar det arvet är mänsklighetens gemensamma angelägenhet. Det är inte okej att ett land eller ett folkslag utrotar arter från sitt område som naturligt hör hemma där, eller jagar en art så att den blir så fåtalig att den inte är långsiktigt livskraftig. Det behövs internationella överenskommelser och internationella lagar som skyddar mångfalden.

Detta gäller i synnerhet de stora rovdjuren. De bryr sig inte om gränserna mellan olika länder. De lever i glesa populationer, och behöver därför vara utbredda över stora områden för att kunna ha långsiktigt livskraftiga populationer. Det som drabbar en rovdjursart i ett land påverkar också förutsättningarna för att bevara arten i grannländerna.

Därför är det bra att EU har lagar som skyddar bland annat de stora rovdjuren. Den viktigaste EU-lagen på detta område är art- och habitatdirektivet. Det direktivet fanns redan när Sverige gick med i EU, det har gällt hela tiden vi varit med, och det gäller även idag.

Så vad menar Berg och Larsson med att beslut om jakt ska fattas i Sverige och inte i Bryssel? Vill de vrida klockan tillbaka till en tid då varje land själv fick välja om de ville utrota arter som någon intressegrupp tyckte var besvärliga?

Och på tal om att vrida klockan tillbaka vill vi också kommentera Jägareförbundets så kallade allmänna uppdrag. Det kom till på 1930-talet, en tid då Sverige liksom många andra länder i Europa påverkades av korporativismens tankar om att stat och intresseorganisationer skulle växa samman.

Efter andra världskriget har efterhand allt fler insett att staten och intresseorganisationerna är väsensskilda och bör renodla sina roller - staten som demokratiskt styrd beslutsfattare över alla som vistas inom dess område, intresseorganisationen som företrädare för sina medlemmar och inget annat.

Det är märkligt att Jägareförbundets så kallade allmänna uppdrag ändå finns som en kvarleva från 1930-talets förlegade idéer.

Idag finns det lagstiftning som säger att när stat, kommun eller landsting ger uppdrag till privata företag eller andra fristående organisationer, så ska uppdragen upphandlas. Lagen om offentlig upphandling är till för att våra skattemedel ska användas på bästa sätt och staten inte ska gynna något visst företag eller någon viss organisation.

Nog är det märkligt att den lagen fortfarande inte tillämpas på de uppgifter som anses ligga inom Jägareförbundets allmänna uppdrag!

Berg och Larsson påstår att det inte finns bärande skäl för att förändra det allmänna uppdraget. Men ett bärande skäl är det otidsenliga i hela upplägget - att staten pekar ut en viss organisation och ger den ett omfattande och välbetalt uppdrag, utan någon normal upphandling.

Om det behövs ytterligare skäl, så vill vi peka på att Jägareförbundet inte gör tillräckligt för att stävja den illegala jakten, samt att en del av medlen går till ett informationsarbete som skulle kunna bedrivas bättre av organisationer med naturvård som huvudinriktning.

Att staten delar ut över 50 miljoner om året till Jägareförbundet är egentligen snarare ett bidrag än ett uppdrag, och detta bidrag ger dem en enorm styrka i opinionsbildning och lobbyverksamhet. Och kanske är det just det omfattande lobbyarbetet som är huvudorsaken till att denna kvarleva från 1930-talet ännu finns kvar.

"Den som har skall varda givet" blir i modern tappning att den som redan fått en massa miljoner i bidrag har resurser att lobba för att pengaflödet ska fortsätta. Men tycker verkligen svenska folket att detta är rimligt?

Torbjörn Nilsson, ordförande, Svenska Rovdjursföreningen

Asinja Holma, regionansvarig Dalarna, Svenska Rovdjursföreningen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons