Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Sluta behandla era landsbygdsresenärer som skit, Dalatrafik!

Om problemet är för få resenärer, kan lösningen vara mindre storlek på bussarna. Det är viktigt att folk bor kvar på landsbygden, men det är inte lätt att bo på en plats när man inte kan transportera sig, skriver Julia Gudmundsson, 15 år.

Annons

Hur många gånger har man inte suttit kvar en fredags eftermiddag, helt ensam när alla andra åkt hem och väntat på att bussen ska komma, skriver Julia Gudmundsson. Bilden är ett montage.  Foto: Hanna Embretsen/Privat.

Tänk dig att du står där i vinterkylan, det är 15 minusgrader ute och klockan är 06:30. Du står med fötterna i en snödriva mitt ute i skogen. Du tar med stelfrusna fingrar upp din mobil ur fickan och går in på Dalatrafik-appen för att upptäcka att du väntat på bussen i 20 minuter.

30 minuter går och när klockan har slagit 07:10 börjar du irriterat att leta upp ett nummer till kundtjänst, men inte finns det någon täckning. När du stått där i kanske en och en halv timme får du beskedet, bussen är inställd.

LÄS MER: Indragna busshållplatser upprör Krylbobor

Åker man busslinje 214 eller bor långt ute på landsbygden är detta ens vardag. Trots att det ofta kan vara över 100 resenärer på en dag går bussen endast sex gånger om dagen och ofta får man vänta tre timmar eller mera mellan varje bussresa.

Hur många gånger har man inte suttit kvar en fredags eftermiddag, helt ensam när alla andra åkt hem och väntat på att bussen ska komma.

LÄS MER: Chefer om skolskjutsarna: "Enorm badwill för kommunen"

När den efterlängtade bussen äntligen saktat in vid hållplatsen, ofta en kvart eller mer försenad, har du en 45 minuters lång hemresa framför dig full med omvägar och guppig terräng som gör den annars tolv minuter långa resan till ett utdraget helvete.

Under de två helgdagarna går det inte några bussar överhuvudtaget, vilket gör att jobb och annat helgnöje blir så gott som helt omöjligt, åtminstone under vinterhalvåret då man inte kan färdas en mil på oskottade vägar med cykel.

Bara för att ens föräldrar valt att bosätta sig mitt ute i ingenstans blir ens liv begränsat genom att man inte kan ta sig någonstans, varken under helger eller på kvällar, och när man bor på landsbygden finns det inte heller speciellt mycket att göra.

LÄS MER: Förstärkt bemanning på bussar - krismöte efter stenkastning

I P4 Gävleborg säger Andreas Eriksson, trafikplanerare på X-trafik, att problemet är att ett ordentligt utbud i glesbygden kostar väldigt mycket pengar och att underlaget fortfarande är litet.

Personligen tycker jag att om problemet är för få resenärer, kan lösningen vara mindre storlek på bussarna. Det är viktigt att folk bor kvar på landsbygdenså att vi inte överbefolkar de redan för tätbefolkade städerna, men det är inte lätt att bo på en plats när man inte kan transportera sig.

Så jag vänder mig till Dalatrafik, Dalarnas skamfläck, och frågar vad i allsin dar ni håller på med? Här kommer lite enkla råd:

•Frys inte ut era bussresenärer, det finns faktiskt människor som bor utanför centrum. Sätt in bussar som går på sena kvällar och helger.

•Ska det vara så förbannat svårt att komma i tid? Tio minuters försening på sin höjd är förlåtligt, men att komma 40 minuter försent är oförsvarbart.

LÄS MER: Beslutet fattat - försämringar i Faluns stadstrafik blir resultatet

•Det är inte okej att bara strunta i att skicka ut en buss, vi kollektivtrafikresenärer är också människor som behöver ta sig till skola och arbete.

Om ni öppnade ögonen lite kanske ni inte skulle se att ni hela tiden råkar köra förbi oss kollektivresenärer som står och väntar vid hållplatserna och väntar. Det skulle kanske få er att inse att ni måste skärpa er!

Julia Gudmundsson, 15 år

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons