Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Politikerna borde tvinga bankerna att anställa personal som hanterar kontanter

Artikel 1 av 1
Kontantupproret
Visa alla artiklar

Sverige lär ha kommit längt i världen i fråga om att avveckla kontanter. Men frågan är då - har man gjort mest rätt eller mest fel? Det undrar Benny Wahlquist, som i 31 år arbetade i bankvärlden.

Annons

Under en alltför lång tid har bankerna ostört fått vältra över sina kostnader för kontanthanteringen på sina kunder - både direkt och indirekt via externa operatörer - och ensidigt gynnat sina egna intressen, skriver Benny Wahlquist, som i 31 år arbetat i bankvärlden.

Under senare år har man kunnat läsa massor av insändare och andra inlägg från irriterade kunder och skribenter om bankväsendet. Om bankerna vill få tillbaka allmänhetens förtroende skulle det vara en bra början att återta kontanthanteringen i egen regi.

Landets pensionärsföreningar har rasat över utvecklingen mot ett allt mer kontantlöst samhälle, men tydligen inte lyckats nå fram till förstående och modiga politiker på hög nivå.

Numera hör man också allt oftare talas om företagare som av kostnadsskäl tvingas säga nej till handel med kontanter. Det är en utveckling som skrämmer och den kan inte anses gynna någon annan än bankerna.

Bankerna har efter kredifestens glada dagar kring 1990, senare spekulationsäventyr i Baltikum, Anazias konkurs och vägran att arbeta med kontanter till stor del förlorat allmänhetens förtroende.

Om man spetsar till det lite, så skulle man kunna anse, att bankerna hänsynslöst kört över en mycket stor del av befolkningen till förmån för för en hysterisk och kortsiktig vinstjakt. Nyligen redovisades förra årets storbanksvinst till 92 miljarder - 92 miljarder! Den kontantvolym som cirkulerar i dag är enligt Riksbanken 58 miljarder.

I stället för att ytterligare beskatta bankernas vinster så borde politikerna på ett tvingande sätt få dem att anställa några tusen personer för att i egen regi kunna hantera kontanter. Det skulle framförallt gynna allmänheten och statskassan, men även bankerna själva på sikt.

Skattebetalarna borde ha rätt att ställa krav på bankerna mot bakrund av att de iklätt sig ett slags borgensansvar för bankerna. Vid till exempel explosion av en befarad lånebubbla är bankerna premiefritt försäkrade mot att bland annat försättas i konkurs. Dessutom finns den statliga insättningsgarantin. Bankerna har alltså en mycket gynnsam särställning.

Sverige lär ha kommit längt i världen i fråga om att avveckla kontanter. Men frågan är då - har man gjort mest rätt eller mest fel?

Nyligen arrangerades en hearing i gamla riksdagshuset angående kontanthanteringen. Storbankerna var inbjudna, men ingen kom dit. Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och landshövding som startade kontantupproret, en kvinna från Riksbanken, ledare för penionärsorganisationerna samt många andra närvarade.

Man var under mötet överens om att att kontanterna måste få finnas kvar under en mycket lång framtid, som ett nödvändigt och praktiskt komplement till de digitala möjligheterna. Hur ska betalningar annars fungera i kristider?

Kvinnan från Riksbanken kom fram till att det enda rätta skulle vara att bankerna återtog kontanthanteringen. Hennes chef, Stefan Ingves, har tidigare uttalat att man genom lagstiftning skulle tvinga bankerna tillbaka.

De allra flesta håller nog med om att kontanthanteringen, som mer eller mindre berör oss alla, borde bestämmas om i en mer demokratisk form eller ordning.

Under en alltför lång tid har bankerna ostört fått vältra över sina kostnader för kontanthanteringen på sina kunder - både direkt och indirekt via externa operatörer - och ensidigt gynnat sina egna intressen.

Det är nu hög tid för bankerna att tänka om - back to basics - och försöka återfå allmänhetens fulla förtroende. Annars får vi väl hoppas att de folkvalda vaknar upp - slutar prata om att man inte vill lägga sig i eller påverka marknaden, tar bankerna i örat och tvingar dem. Det är skattebetalarna som garanterar bankerna, inte marknadskrafterna.

Avslutningsvis, lite på skoj, får jag citera nyligen bortgångne professor Hans Rosling: "Man kan ha delade meningar om saken, men jag vet att jag har rätt".

Vänligen,

Benny Wahlquist, som i 31 år, mellan 1962-1993, arbetade i bankvärlden

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Alla artiklar i
Kontantupproret
Annons