Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Påsken påminner oss om faran med slutna trossystem där andliga ledare inte får ifrågasättas

Annons

I debatten om religionen i samhället och i skolan talas det ofta om bristen på andlighet i det sekulära samhället. Men krävs det en gudstro för att vara andlig? 

Påven säger i DN den 29/10 2016 att den icketroendes avsaknad av gudstro gör hen  till ”en sådan människa som inte utvecklar sin förmåga till transcendens på ett fullödigt sätt".

Och att "det är vår förmåga till transcendens, att överskrida oss själva, som bereder plats åt Gud i vårt liv". Därför menar han att "svaret på ateismen, alltså på människans oförmåga att öppna sig inför det transcendenta, verkligen ligger i bönen och i vittnesbörden”.

Blygsamhet präglar inte den troende - även om påven ser en ateist som bättre än en dålig katolik. Den gudstroende verkar se en överlägsenhet i sin Gud som uppenbarats för hen genom en frälsande upplevelse, vilken är bortom den världsliga förståelsen och den vetenskapliga kritiken. Något som aktualiseras nu i påsk. 

Att se Gud som en mänsklig konstruktion för att kunna förstå en värld med till synes oförklarliga händelser, som Jesus återuppståndelse, ses som en brist hos den sekuläre. En andlighet utan gudstro ses som omöjlig, men andlighet står inte i opposition till en kritisk sekulär livsåskådning, där vetenskapen kan påvisa osanningar inom religionen vad gäller dess syn på ”verkligheten”.

Slutna trossystem riskerar att ha intolerans och extremism inbyggt i sig genom sina skrifter med en odiskutabel sanning, där andliga ledare ger en tolkning som ej får ifrågasättas. Detta är ingen grund för ett demokratiskt samtal och med det är det en grogrund för bokstavstroende som ytterst kan gå över i politisk extremism med teokratin som ideal.

Vatikanstaten är ju beskedlig som stat men är som katolicismens centrum en politisk kraft. Vad säger att den kristna religionen inte kan usurperas och användas i politiska odemokratiska syften? Går de demokratiska sekulära värdena att tolka så att de blir ett med de religiösa budskapen? För även om de ej är givna av Gud så har de en andlig dimension. Eller är de demokratiska värdena oförenliga med de religiösa urkunderna, vare sig det är Bibeln eller Koranen?

Bertil Malmodin, fd överläkare, Falun

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons