Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Orimligt att Försäkringskassan inte ens ger min mamma rätt till hälften av den assistansersättning hon behöver

Annons

Min mamma Elisabeth har ALS. För er som kommer ihåg uppmärksammades denna sjukdom i samband med det viral fenomenet ”The Ice Bucket Challenge”, en utmaning som gick ut på att hälla isvatten över sig själv och filma det hela.

ALS är en fruktansvärd sjukdom som angriper nervsystemet och sakta men säkert bryter ner rörelseförmågan. Först kanske du tappar styrkan i ena armen och talet blir sluddrigt. Efter ett tag kan du inte kan gå och det blir svårt att svälja och andas själv.

När symptomen hos min mamma började visa sig valde min far att lägga ner sitt eget företag. Han har sedan dess tillsammans med min syster sörjt för mammas behov. Dag som natt. Hans rygg har gått sönder av alla lyft och min syster har i princip gått in i väggen. Men de tar hand om mamma och skulle aldrig sluta med det frivilligt.

Enligt Försäkringskassans riktlinjer var vi lovade att få svar gällande assistansersättning senast fem månader efter ansökan. När denna tid gått ut kontaktar vi dem och undrar när vi får besked. Handläggaren lovar då att ta tag i detta direkt, men säger att det kommer att dröja för han ska skicka det vidare till beslutsprocess också.

Ett par veckor senare hör vi av oss igen. Mamma ligger då inlagd för operation som ska möjliggöra sondmatning, eftersom hon inte längre kan äta själv. Samma handläggare meddelar då att han inte har börjat ännu, men ska ta tag i det nu. Anledningen till att det har dröjt är tydligen på grund av att mycket tid gått åt till att ompröva tidigare, redan beviljade, ärenden.

Personal och experter på sjukhuset ställer sig frågande till hur situationen hemma kan se ut som den gör. De vill inte släppa hem oss utan bättre stöd och kommunen kopplas in. En ljusglimt av hopp tänds om att nu, nu kanske det blir bättre?

En plan läggs upp, vi erbjuds stöd och allt verkar vara på plats för att mamma och pappa ska kunna lämna sjukhuset, där de nu bott de senaste två veckorna. Då, en månad efter Försäkringskassans egen deadline har gått ut kommer beskedet från dem. Beslutet ger inte mamma rätt till ens hälften av den vård som läkarna säger att hon måste ha.

Hela den plan som sjukhuset och kommunen satt på plats är nu helt i limbo. Detta eftersom vi nu fått besked från Försäkringskassan och kanske inte längre har rätt till den vårdplan som satts upp. Vi måste överklaga beslutet och jag ser veckor och väntan staplas på hög framför mig.

Vi vet inte hur mycket tid vi har kvar med mamma, men vi vet att varje dag tillsammans är för viktig för att ödsla kraft på att vara arg eller stånga sig blodig mot byråkrati.

Detta kan inte vara rätt, ska det vara så här? Min och min familjs förhoppning är att andra som kommer att drabbas av allvarlig sjukdom i familjen får bättre stöd av samhället än oss. Jag önskar dem det.

Johan Tinnerholm

 

 

 

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons