Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Mötesplats eller blåshål?

/

Det senaste modeordet inom svensk gatu- och stadsplanering är mötesplats. En sådan ska likna en sydländsk piazza med planteringar, bänkar, kaféer och strosande människor i angenämt solsken. Så kan den nog vara några månader om året – i gynnsamt väder.

Annons

Resten av året blir den dock snarare ett blåshål för idogt strävande människor, kämpande med vardagens bestyr.

Till att börja med måste man kunna ta sig dit. Om man har turen att bo nära blir det till fots. Annars per sparkstötting, cykel, moped/MC, bil – eller kollektivt om det passar.

Storstäder med stort underlag har frekvent och effektiv kollektivtrafik. Så icke landsorten utan T-bana och med glest mellan bussarna.

För Leksand och andra dalaorter med spridd befolkning är ett livskraftigt centrum med attraktiv handel vitalt. Annars dör orten.

I Leksand bor runt 60 procent utanför centralorten. Dit tar sig de flesta med bil. Det är inte billigast, men enklast och mest praktiskt. Då måste de också lätt och smidigt kunna nå centrum och parkera. Men gågator och mötesplatser minskar antalet P-platser och tvingar dem längre bort.

Att det skadar handeln visar det fullskaleexperiment Leksand nu upplever med stora delar av Norets gator uppgrävda. Det får många möjliga kunder att handla på annat håll – mitt i julhandeln.

Även om arbetena behövs, kunde de kanske planeras så att de inte skadar en för handeln viktig period. Leksands handel har nog med problem ändå. Gatu- och stadsplanerares uppgift är inte att minska och hindra bilism till centrum utan tvärtom att underlätta den.

Tege Tornvall

Leksand

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons