Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Jägarorganisationerna får orimligt höga bidrag med tanke på att stödet för vargen är så stort

Annons

Den fjärde februari är det vargens dag. Det brukar heta att vargen är både älskad och hatad – och i Sverige finns stor övervikt för den första känslan.

Det har gjorts omfattande opinionsundersökningar som visar att stödet för vargen i Sverige är stort eller mycket stort. Även i de delar av landet där det finns mest varg. Men detta verkar ha undgått våra politiker, som annars är duktiga på att hålla koll på folkopinionen.

En kraftigt övervägande andel av riksdagsmotioner, propositioner och uttalanden går ut på att starkt begränsa eller decimera vår ynkliga och inavlade vargstam.

I Sverige är förutsättningarna för en livskraftig vargstam bättre än på de flesta håll i världen. Trots det uppnår stammen knappt 300 individer! I Tyskland invandrade vargar från Polen för knappt 20 år sedan. Där finns i dag över 400 vargar. Spanien har knappt 2000 och Italien 1000. Hur kan Sverige vara så ”efter”?

Det finns två huvudförklaringar:

1. Rennäringen upptar ca 50 procent av Sveriges yta och invandrade vargar har stora svårigheter att ta sig ner till sina artfränder i mellansverige. Både på grund av legal och illegal jakt.

2. Sverige har väldigt starka jägarorganisationer. Bara cirka 2,5 procent av svenskarna jagar. Men jaktens företrädare styr nära nog allt som har att göra med förvaltningen av den vilda faunan.

Detta vore inget problem om jägarorganisationerna vore intresserade av naturvård. I stället är de tyvärr fokuserade på att få största möjliga jaktliga utbyte och betraktar rovdjuren som konkurrenter.

Varje år får jägarorganisationerna bidrag från det allmänna på drygt 60 miljoner. Naturvårdsorganisationerna får bara småsmulor. Med detta bidrag har jägarorganisationerna ett enormt övertag i opinionsbildningen.

Argumenten som används mot vargen är ”människors oro” och att vargen tar tamdjur. Det finns ingen kunskap om att en vild varg någonsin har dödat en människa i Sverige. De få fall som nämns i kyrkböcker från tidigt 1700-tal kan i hög grad ifrågasättas.

I andra länder har rabies spelat en stor roll. Visst tar vargar en del tamdjur, främst får. Men då ska man veta att fårnäringen i Sverige trots detta har ökat mycket kraftigt – inte minst i områden med mycket varg.

Vi har en omfattande jakt på varg – licensjakt och skyddsjakt, och därtill en mycket omfattande illegal jakt. Den legala jakten motiveras oftast med att ”öka acceptansen” för vargarna.

De senaste 20 åren har möjligheterna att skjuta vargar ökats gång på gång genom olika lagändringar, och varje gång har det motiverats med påståenden om att det skulle öka acceptansen, men i de kretsar där acceptansen varit dålig har den inte alls blivit bättre. Den oro som kan finnas är i betydande utsträckning skapad av dem som inte vill ha varg.

Björn Ljunggren, styrelseledamot i Svenska rovdjursföreningen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons