Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Hade jag velat ha den skamliga asylpolitik som vi har nu hade jag röstat på SD

Kerstin Wickander, socionom: Regeringen måste riva lagen som skickar tillbaka unga till våld och dödshot i Afghanistan

Annons

Jag har de senaste åtta åren arbetat med nyanlända på kommunal flyktingmottagning. Jag har genom åren känt stor tillfredsställelse och stolthet över att få vara tjänsteman i ett land som gett människor chans till liv och frihet.

Kerstin Wickander: Idag är det lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en människa på flykt att finna en fristad och få leva med sin familj i Sverige.

Under en vistelse i Israel 2012 fick jag se hur illa den israeliska staten behandlar asylsökande. Jag träffade eritreaner som kidnappats och suttit fängslade i tortyrläger i Sinai. Genom att anhöriga betalat kidnapparna tiotusentals kronor i lösensumma hade dessa flyktingar slutligen tagit sig till Israel för att finna en fristad. Men väl i Israel möttes de endast av fientlighet och tilläts inte ens ansöka om asyl utan tvingades bo på gatan, nekades grundläggande rättigheter och förbjöds att arbeta. Eller så spärrades de in på obestämd tid i förvarsanläggningar i öknen.

Israels migrationspolitik väckte mitt förakt. Flyktingar kallades generellt för ”infiltratörer” och Israels regering förhandlade med olika afrikanska länder och erbjöd pengar mot att kunna deportera bort alla med afrikanskt ursprung.

DALA-AFGHANER: Jag är född för att leva, inte för att dö

Med det i minnet var jag stolt när jag ett halvår senare, hemma i Falun igen, fick välkomna två eritreanska kvotflyktingar från Israel som via FN hade fått en fristad i Sverige. Äntligen rättvisa och barmhärtighet! Jag kände stor tillfredställelse över att bo i ett land som är bland de främsta när det gäller mänskliga rättigheter och var glad att se att mitt land har råd och kraft att ingripa och ge skydd till dem som behöver!

Idag är det annorlunda. Jag ser bestört på hur de politiker jag röstat på och gett mitt förtroende ändrar lagen för att göra det svårt, oattraktivt och ofta outhärdligt för människor att söka sig en fristad här. Jag ser familjer som splittras, unga människor som skickas tillbaka till våld och dödshot i Afghanistan och att jakten på papperslösa trappas upp.Jag ser också en alltmer komplicerad byråkrati, svårtillgänglig information och därmed en större rättsosäkerhet för de asylsökande och flyktingar som vänder sig till Migrationsverket.

Fortfarande får människor asyl i Sverige, men signalpolitiken är tydlig.Idag är det lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en människa på flykt att finna en fristad och få leva med sin familj i Sverige.

Vad är det som har hänt? Har vi kollapsat under flyktingströmmen? Nej, vi klarade det och mer kan vi.

Efter att ha bevittnat offentliga avrättningar: 17-årige Abuod vill kämpa för fred

Har vi inte jobb så det räcker? Jo, och mer arbetskraft behövs om vi ska klara pensionsavgångarna.

Tog pengarna slut? Nej, ekonomin är bättre än på länge.

Jag frågar min regering: Vem är det ni representerar egentligen? Vems erkännande är det ni söker? Hade jag velat se denna genomgripande försämring av asyllagarna så hade jag ju röstat på ett annat välkänt och ökänt parti.

Jag är inte stolt längre. Jag skäms för mitt lands regering. Nu har ni nått botten. Det är nog med ”andrum” nu. Riv lagen!

Kerstin Wickander, socionom

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons