Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Omtyckt vårdhund nekad av kommunen

Varje vardag sedan 2009 har vårdhunden Trixie besökt Faluns äldreboenden, men i år gick kontraktet med kommunen ut.
Trixie besöker nu endast det privata boendet Daljunkargården.
– Det spelar ingen roll vilken aktör som driver boendet, de äldre blir lika glada av att träffa Trixie, säger ägaren Carin Andersson.

De sex boende på en av Daljunkargårdens äldreavdelningar sitter redan samlade i allrummet när ljudet av hundarnas ivriga tassar sprider sig i korridoren.

– Nu är de här igen, konstaterar Sigbritt Sundberg glatt.

Vårdhunden Trixie och hennes två följeslagare Afrodite och Maja är vana besökare på Daljunkargården. De slingrar sig direkt mellan stolarna och nosar alla på benen. Märta Carlsson sträcker sig mödosamt ner mot unghunden Maja och klappar henne försiktigt på huvudet. En stol ställs fram vid bordet för Trixie där hon får sitta bland de boende. Trixie sitter helt stilla och rör bara på sig när hon med tassen uppmanar Sigbritt att fortsätta klappa.

– Trixie är en underbar vårdhund. Hon kan sitta still i flera timmar och umgås med de äldre. Det är väldigt uppskattat när hon kommer på besök. Då blir det livat här en stund. Vi fikar och leker med de boende och de får också mycket uppskattning tillbaka från hundarna, säger hundägare Carin Andersson.

Sedan 2009 har hundarna besökt äldreboenden i Falun fem dagar i veckan, både privata och kommunala. Vid det här laget är de välkända för både personalen och de äldre. Besöken brukar inledas med fika och lek. Sedan får de äldre egentid med hundarna. En del vill gå ut på promenad, andra vill ligga i sängen och vila tillsammans med Trixie.

– Det finns vetenskapliga studier om vårdhundarnas positiva inverkan på de gamla. Jag har själv upplevt skillnaden hos personer som umgåtts med mina hundar. De blir piggare och engagerade när de får någon att ta hand om. En man vägrade raka sig de dagar hundarna skulle komma för att de skulle nosa på skägget och minnas honom så som han såg ut första gången de sågs, säger Carin Andersson.

Även personalen håller med om att hundarnas närvaro är bra för de äldre. Att de blir gladare och behöver mindre mediciner. Men nyligen gick Carin och Trixies kontrakt med kommunen ut och något nytt har inte skrivits.

– Vi har fått säga hejdå till vänner och det känns tungt. Kommunen håller med oss om att arbetet är viktig men vill helst att det ska genomföras gratis. Men jag kör min egen bil, trimmar och tvättar hundarna kontinuerligt, ordnar med fika och köper nya leksaker. Det är inte billigt. Enligt kommunen går det bra att betala mig om jag startar eget företag, men det orkar jag inte göra. Jag är också gammal och vet ingenting hur man driver företag. Varför kan man inte förenkla för oss som försöker göra något som de äldre har glädje av? Det är fel tänkt, säger Carin Andersson.

Vid fikabordet har nu även 10 åriga Afrodite slagit sig ner på en stol. Intill henne sitter Claire Johannesson som nyligen flyttat in på boendet och träffar hundarna för första gången.

– Det här var riktigt roligt besök vill jag lova, när sa ni att hundarna kommer nästa gång, frågar hon utan att slita blicken från Afrodite.