Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olavi Hemmilä: Börja om utan förkunskaper

Annons

Vi samlades kvart över sex på Stiernhööksgymnasiets parkering. I min bil hade jag en thailändska och en tysk gäststudent. Resan tog knappt tjugo minuter, och till en början njöt vi under tystnad av de vackra höstfärgerna.

Efter en stund frågade jag thailändskan vad hon egentligen visste om ishockey. Inte mycket faktiskt, sa hon. Tysken kände däremot till storlag som Eisbären Berlin och visste precis vad det hela handlade om. Han började förklara för thailändskan. Jag kunde koncentrera mig på körningen i den tilltagande skymningen. Detta skulle bli mitt första besök i Tegera Arena.

När vi kom fram pulserade arenan av liv som om den amerikanska presidentvalskampanjen hade kommit till Leksand. Pulsen steg. Jag hade hört att man brukar spela populärmusik därinne i pauserna. Kulturjournalistiken måste vidga sitt uppdrag, och här fanns det uppenbarligen mycket att rapportera om.

Vi hade fått platser högst uppe under takåsen. På tv brukar det vara någon expert som ritar och förklarar före matcherna, men här fanns inget utrymme för analys. Färgkaskader sköt fram och tillbaka över isen. Ett gäng glada hedenhösare på den ena kortsidan eldade upp stämningen sina rytmiska sånger. Då och då överröstades trummorna av reklam för närproducerade varor och tjänster.

Så var plötsligt hjältarna ute på isen. Som blåaktiga vinthundar ven de omkring på isen medan namnen på spelarna presenterades.

Bortalaget kom långt söderifrån, från en trakt där det knappt finns is på vintrarna. Men de kämpade som djur. Efter den första perioden låg hemmalaget under med 1-0.

Spelet böljade fram och tillbaka. Spelarna krokade i varandra. De dribblade och sköt. Ibland satt någon av dem utvisad. Styrkeförhållandena mellan lagen växlade oupphörligen. Ett tag såg Leksand ut att få övertaget i matchen. Jag visste inte varför.

Närbilder hade varit till stor hjälp, liksom korta biografiska uppgifter. Jag ångrade att jag slutat läsa sportsidorna.

Det hade inte varit till någon nytta att försöka googla. Verkligheten kom emot mig i hög fart, som en tandlös och testosteronstinn back från National Hockey League.

I den tredje perioden blundade jag ett ögonblick för att åkalla Arne Hegerfors, Roland Stoltz och andra stora andar från det förflutna. Vad var det jag bevittnade egentligen?

Vi var många som undrade när slutsignalen ljöd. Troja Ljungby vann på straffar.

Inom kort väntar ett studiebesök på Rättvikstravet och en tur till den nya bandyhallen vid Hedslund. Det är spännande att börja om från början. Alla har en fribiljett till livet. Det är bara att öppna ögonen. Nu.

Olavi Hemmilä

Annons