Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nybliven pensionär - i paradiset

Sensommaren bäddar in det gamla bruket i Åg - med fyra bofasta - med gula och röda lakan.
– Här har jag mitt paradis, säger Gunnar Blommé, som arbetat i 15 år med drogförebyggande åtgärder i Falu kommun.

Annons

2003 flyttade Blommé och hans sambo Ewa permanent till Åg.

Nu bor de i Rättarbostaden i byn.

– Vi har renoverat huset genom åren och här trivs vi. Det här är paradiset, säger han och sveper med handen över björkarna utmed byvägen, som skiftar i färg från grönt till gult och rött.

Sen något år har han också öppnat rum med frukost i husets andra del.

– Vi har haft en del gäster i sommar. Att ha ett bed and breakfast vill jag gärna utveckla.

Han är med och sätter Åg på turistkartan - också.

– Ja, vi har en hel del kulturarrangemang här. I somras hade vi musikkafe här i min trädgård. Jag och Erik Nordén, som är sommarboende här, spelade och sjöng. Det var trevligt. Jag vill utveckla turismen här i byn och nu kanske jag får mera tid till det, säger Gunnar, som är färsk pensionär.

De senaste 15 åren har han arbetat med alkoholtillsyn i affärer och restauranger och med drogförebyggande åtgärder i Falu kommun.

– När det gäller tillsynen har det blivit bättre och bättre. Från början slank mycket igenom. Men i dag har många väl genomtänkta säkerhetsprogram. Men en hel del har också gått i stå - bland annat folkhälsoprogrammet.

Som ANDT-samordnare har han dagligen jobbat mot alkohol och andra droger.

Och han är övertygad om en sak - man måste satsa större resurser till förebyggande verksamhet.

– Det är de vuxna som möjliggör barns drickande. Om föräldrar dricker väldigt mycket är risken stor att barnen också börjar dricka.

– Ett drogförebyggande arbete handlar mer om att främja goda miljöer och ge stöd för en god psykisk hälsa, än om att förmedla kunskap om exempelvis alkohols skadlighet.

– Det ska vara nolltolerans till barns alkoholdrickande, säger han bestämt.

Sen några dagar är han nu pensionär.

Men han tänker inte lägga sig på sofflocket.

– Nej, det växer ingen mossa på rullande stenar, säger han.

Med det menar han att han vill hålla i gång.

Varje morgon går han stavgång - ofta en slinga uppåt Vintjärn på åtta kilometer.

Han har fullt upp med huset - bara gräsklippningen tar en tre, fyra timmar - och han bloggar och snart kanske han ger sig in aktivt i politiken (V).

– Ja, man har frågat mig om jag kan tänka mig att gå in i någon nämnd. Jag sa OK. Vi får se vad det blir, säger han, rättar till den svarta hatten och går ut på byvägen, där man kan räkna förbipasserande bilar per dag på båda händernas fingrar.

– Här härskar tystnaden. Man kan nästan ta på den, säger Gunnar, som mitt i rovdjurens rike mött både björn och lo.

– En morgon cyklade jag ifatt ett lodjur. Det var en mäktig upplevelse.

Annons