Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny vår för Brülbåjz

Dalarna har fått sin välförtjänta plats i den svenska musikhistorien.
I alla fall när det gäller den första punkvågen.
I den nyutgivna boken "Ny Våg" presenteras 500 new wave-band från 70-talet och bland dem Gyllebandet Brülbåjz.
– Skitkul. Det är häftigt att få ha bidragit till något, säger Chips, "Weine" och Mikael som alla en gång varit tvättäkta brylpojkar.

Annons

Nylogen kom boken "Ny våg - svensk punk, new wave och synt 1977-1982" ut. En bok i vilken man samlat de 500 viktigaste och mest stilbildande banden från den epoken. I det sällskapet hittar vi alltså Borlängebandet Brülbåjz som bildades 1979 med Chips Kiesby som pådrivare och primus motor. Ursprungligen kallade man sig Brylkräm Boys.

– Det var två galna raggare som alltid skulle ge oss punkare stryk. Vi döpte namnet efter dem lite grann som en hämnd, säger Chips och ler brett.

Det musikaliska var det till en början lite si och så med i bandet. Rätt image var viktigare.

– Hade man bara rätt frisyr platsade man, instrument kunde man alltid lära sig att spela. Att vara riktig punkare var viktigare. Men det var en fantastisk tid. Vi ville verkligen göra något bra och inte bara spela tråkig bluesrock som alla andra, men samtidigt trodde vi ju innerst inne att det aldrig skulle bli något, tillägger han.

Det första giget fick Brülbåjz i augusti -79 då man skulle spela på biblioteket i Falun, detta bara några dagar efter att bandet bildats. Ett framträdande som beskrivs som "fullständigt kaos" och vilket slutade med att bandmedlemmarna gick skilda vägar för att sedan återförenas i ny tappning i början av 1980.

I originaluppsättningen av Brülbåjz ingick, förutom Chips och Peo Eriksson, Satortrummisen Mikael Solén (då Olsson) samt Mikael "Weine" Weinestad. De sistnämnda hade varit musikaliska vapendragare en längre tid, bland annat i grupper som Bokassa brothers, Sinuit. I början influerades man mycket av grupper som Dead Boys, Buzzcocks, Sham 69, Clash, The Lurkers och 999. men även band som AC/DC, Mott och Hurriganes nämns som tidiga inspirationskällor.

– Det var så aggressivt, äkta och uppkäftigt så man bara exploderade av ren glädje och givetvis kom drömmen om ett eget band väldigt tidigt. Över huvud taget var vi jäkligt nyfikna på allt nytt, säger Mikael Solén och Mikael Weinestad som innan Brülbåjztiden hade kamperat ihop i flera olika band, t ex Bokassa brothers och Sinuit.

Chips Kiesby minns Micke och "Weine" som extremt produktiva låtskrivare.

– Dom hade alltid 20 nya låtar på gång. Jag vet inte hur de gjorde. Medan vi andra nästan vara lite skraja för att skriva eget så bara sprutade dem ur sig låtar.

Förklaringen till detta flit stavas idoghet och "Weines" goda gehör.

– Vi spelade och tränade varje dag. Ofta skrev vi låtarna dagen innan en spelning och när den var över skrev vi nya. Men i sanningen namn ska sägas att vi oftast spelade hellre än bra och att man funderade hur publiken tänkte när de faktiskt gillade vad de hörde, säger Mikael Weinestad.

Brülbåjz var inget långlivat band men hann ändå med att föreviga sig på vinyl. Detta i form av råpunkiga trespårssingeln "Dödens apostlar" som i dag är ett hett samlarobjekt.

– Vi spelade in den i Stockholm och tryckte upp 500 ex som vi tvingade alla polare och hela släkten att köpa för 10 kronor styck. Idag säljs plattan för närmare 2 000 kr på Ebay så man skulle sparat några ex. Det tog i alla fall tio år att sälja slut alla plattor, berättar Chips.

Singelns omslag pryddes av vad som såg ut att vara en brinnande man. Ett foto som Mikael Solén låg bakom.

– Vi ville ju ha ett fränt omslag. Bilden togs i Romme och vi hade fått tag på en gammal skyltdocka som vi tände eld på. Dockan blev sedan lite av Sator Codex´s maskot och vid en spelning på NTO-gården var vi till och med så brutala att vi halshögg den. Då blev vi dock utan gage, berättar han.

Men singeln var också det sista Brülbåjz gjorde då konturerna av Sator Codex redan hade börjat skönjas.

Strax efter skivsläppet lades dock bandet ned för gott och Chips Kiesby startade Sator Codex vars första låtar egentligen var skrivna för just Brülbåjz.

Och dyningar av bandet finns kvar även i dagens Satorrepertoar.

– "Jag vill ut" är en låt som skrevs då och det är nästan exakt det vi spelar i dag, en blandning mellan punk och hårdrock. Ibland när vi repar kan också dra en gammal Brülbåjzlåt, men bara för skojs skull och inget vi kör live, berättar Chips som dock har rötterna stadigt förankrade i den Brülbåjzka myllan.

– Visst sjutton har man fortfarande punkrötterna kvar och jag lyssnar gärna på det än i dag. Men samtidigt så har jag nog inte mycket gemensamt med dagens punkare. Jag tröttnade ur när punken blev ett uniformerat mode, menar Chips som medan medias ljus nu riktas mot Brülbåjz också passar på att efterlysa en av brylpojkarna, Stefan "Taggen" Johansson.

– Hör av dig "Taggen"! Jag har en hel trave plattor som är dina, avslutar han.

Annons