Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Nu vet jag att Tobias inte hade någon chans” – hon skrev bok om sonens död och brister i vården

När sonen dog bestämde sig hon för att berätta om det som hänt – för sin egen skull, för att hjälpa andra och för att ge Tobias upprättelse.
När Anne-Li själv fick bröstcancer blev det ännu viktigare att bli klar med boken.
– Tobias ramlade mellan stolarna och blev offer för tablettmissbruk. Det kan drabba alla, men få vågar prata om det. Jag vill ändra på det.

Det säger Anne-Li Andling som nu är klar med boken om sonens liv och död. Den heter ”Möten i den sviktande välfärden – som en hamster i ett ekorrhjul”.

Det där med hamstern kommer från en sångtext som Tobias skrev – han kunde inte se någon väg ur sin hopplösa situation.

Det är tio år sedan han dog, den älskade sonen och brodern. Han som en gång låg på Anne-Lis arm, ett litet knyte som betydde allt. Han som blev en glad och sprallig kille vars största intresse var musik. Han som bara var 21 år när han dog.

Som 14-åring fick Tobias diabetes som ledde till smärtor i fötterna. Han sökte hjälp och blev stelopererad efter tre och ett halvt år, men det onda hann inte gå över, han dog några månader senare.

Anne-Li Andling har kartlagt hans Golgatavandring på värkande fötter mellan ortopeden i Falun och öppenvårdspsykiatrin i Leksand, samt psykiatrin i Falun och Säter. Även socialkontoret i Leksand kopplades in.

– En önskan med boken är att höja uppmärksamheten kring läkemedelsförskrivning, men också fysisk och psykisk ohälsa, säger Anne-Li.

När Tobias närmade sig sin 20-årsdag hade han glidit in i ett tablettmissbruk, som han behövde hjälp för att komma ur. Han bollades mellan olika avdelningar inom landsting och kommun, men ingen tog ett yttersta ansvaret.

– I min värld var det självklart att man inte kunde överleva med så ofantligt mycket mediciner, säger Anne-Li Andling.

I boken citerar hon ur Tobias journaler, och listar 31 smärtstillande och lugnande mediciner som sonen fick utskrivna, ofta i stora mängder, de flesta beroendeframkallande.

Anne-Li stred för sin son, med otaliga telefonsamtal, men uppmanades att ”bara vara mamma”. Öppenvårdspsykiatrin skulle hjälpa honom. Med stor tvekan tog hon ett steg tillbaka några månader innan han dog.

– Det är vanligt att föräldrar skuldbeläggs eller skuldbelägger sig själva. Jag har hört det från fler. Det är inte bekvämt att få hjälp med barn som missbrukar. Jag skuldbelägger inte mig själv. Klart jag tänker på vad jag skulle kunna ha gjort annorlunda, men jag har gjort allt som står i min makt för att den gossen skulle överleva.

I februari 2010 hände det som Anne-Li hade fasat för. Samma dag hade hon ringt missbruksavdelningen på Falu lasarett eftersom hon fruktade för sonens liv. Där hänvisade de till öppenvårdspsykiatrin i Leksand. Anne-Li åkte hem till Tobias tillsammans med hans flickvän och hittade honom död i sängen.

Tobias hade drabbats av djup sockerkoma, troligen påverkad av tunga läkemedel som gjort att han sovit länge. Det klassades som en olycka.

Hennes sorg och smärta blev till vrede.

– Jag var så arg, och det får man inte vara, men ilskan var ett rop för att få Tobias tillbaka, säger Anne-Li som sökte kontakt med dem som behandlat Tobias. Ingen ville prata med henne.

Tack vare läkaren Peter Kral gjordes dock en en händelseanalys som tydligt visade att Tobias hamnat mellan stolarna.

Anne-Li bad om samtalsstöd för Tobias syskon och för sambon och pappan. Men det fanns inte resurser. När hon själv var redo att söka hjälp efter nästan fem år fick hon höra att det gått för lång tid sedan Tobias död.

Hon är kritisk till bristen på stöd, ännu ett exempel på den sviktande välfärden. Det ledde till att hon utbildade sig, till samtalsterapeut, till sorg- och krisrådgivare, till diplomerad och slutligen till certifierad coach.

2018 när hon just börjat den senaste utbildningen drabbades hon av aggressiv bröstcancer. Anne-Li fullföljde samtidigt som hon fick cellgift, tappade håret och opererade bort brösten. Hon förstår inte själv hur hon orkade, men envishet är en av hennes starka sidor.

– Jag var så beslutsam, helt inställd på att jag måste klara av det, så att jag verkligen kan det här med att hjälpa människor framåt, säger Anne-Li Andling.

– Får jag inte göra det här på jorden, så får jag väl göra det där, säger hon och pekar uppåt, mot himlen.

Hon lever i nuet, är just nu symptomfri och mår bra, glad att få vara med den här sommaren. Och visst koppar hon ihop cancern med allt som hänt.

– Jag gick med stresshormoner så länge, var vaken dygnet runt utan avslappnande vila i nästan tio år.

När hon blev sjuk kändes det också ännu viktigare att få boken klar. Kanske kan den läsas i skolan, och sjukvårdspersonal och socionomer kan lära sig något. Kanske kan andra drabbade känna igen sig och kanske slippa genomleva samma trauma. Hon vill också ta bort skämsfaktorn kring tablettmissbruk.

– Jag var tvungen göra hela den här resan för att förstå. Nu vet jag att Tobias inte hade någon chans under de förutsättningar han fick.

– Tankar och känslor i boken är något snällare än de var från början. Det handlar inte om att skuldbelägga någon, jag vill bara att det inte ska hända igen, säger Anne-Li Andling som också föreläser på samma tema.

FAKTA Sjunger mycket, läser filosofi, har köpt cykel

Anne-Li Andling bor i Insjön.

Aktuell med: Möten i den sviktande välfärden. Ska snart läsa in boken.

Familj: Sambon Ronny, Tobias syskon Pontus och Louise.

Gör: Coach, sorgehandledare, föreläsare, författare, är familjehem för två ”underbara gossar”.

Fritid: Sjunger mycket, läser filosofi, har köpt cykel.

Hemsida: www.andling.se